Natten då?

Vilken natt? Nåh, den där mörka tiden på dygnet då man ska sova. Aha, den! Den var ett skämt. Upp spelades nämligen som på film den där sekunden då hjorthelvetet befann sig uppklistrat på mitt fönster enstaka centimeter i från mig. Om och om igen.

Pang. Tystnad. Pang. Tystnad. Pang. Tystnad.

Brudbuketten

Min vackra brudbukett har varit på tork i en evighet. Ehm, jag förstår inte riktigt varför man torkar de där buketterna men det hör väl till. Jag tycker kanske inte att den är den vackraste buketten i Aaltovasen, om man säger så. Visst är den en liten torrboll nu i jämförelse med hur den såg ut i maj.

Före och efter.

Dagens low

Dagens low var definitivt hjorten som hoppade in i vår sida och söndrade vår bil. Tur att den inte söndrade oss eller bebisen. Lite skärrad kan man ju nog säga att man blev när man kom till insikt om vad som kunde ha hänt. Inte okej att chocka ett preggo eller hennes man på det där viset. Inte alls okej.