Sammanfattningen av dag ett på föräldraförberedelsen då. Vi lyssnade, vi lärde oss allt mellan himmel och jord. Men en sak jag var riktigt nöjd med att de tog upp var kraven på mammorna. Redan under graviditeten tycker jag att kraven är rätt hårda på mamman. ALLA har åsikter och goda råd. Helt plötsligt är graviditeten det enda folk vill tala om med dig. Frågor om allt. Vilka krämpor har du? Aj, du har sådär många krämpor, nej ser du jag hade iiinga krämpor alls.
Redan det här gör ju att man ska vara världens bästa mamma, supermamman. Jag är inte alls förvånad över att upp till 10% blir deprimerade efter att barnet fötts. Alla råd, alla krav och alla förväntningar både på en själv och bebisen måste ju ställa till det ganska ordentligt i känslolivet.
När jag nu tittar tillbaka i min preggodagbok så ser jag att redan i vecka 13+5 har jag varit riktigt ledsen på all den press som sätts på mammorna. Det ska vara någon jädrans prestation att vara gravid och mamma. Man ska göra det bäst, bättre än alla andra. Och gud förbjude om du avviker från de andras sätt att se på saken. Då är du ute på riktigt farliga vatten.
T A I K U R I 
Hej!
Jag håller helt med dig. Som gravid blir man överöst av kommentarer, åsikter och råd vart man än vänder sig och det kan nog ibland kännas ganska jobbigt, fast man ju vet att folk menar väl. Speciellt har jag reagerat på när folk frågar om graviditetens utveckling, t.ex. om man börjat känna sparkar redan, och sedan förväntar sig att man ska tycka att det är det ljuvligaste som finns. Här finns säkert många olika sätt att uppleva saker och ting, och jag själv t.ex. kan ibland tycka att det är både obehagligt och störande när babyn sparkar i tid och otid. Det här får man dock förstås inte säga högt, då är man ju en dålig mamma. Liknande exempel finns det massor av. Det förväntas av en att man ska tycka att graviditeten är till 100% alldeles härlig och underbar, medan det i verkligheten inte alls alltid behöver kännas så.
Roligt att ni börjat på föräldraförberedelse! Vi deltog förra veckan i tredje och sista tillfället här, och även fast jag inte kan säga att vi lärt oss något riktigt nytt och stort under ”kursens” gång tyckte jag att det var bra att gå den och det väckte många diskussioner här hemma. :)
GillaGilla
Du beskriver just det där med sparkarna så bra. Själv är jag hittills jätteglad varje gång bebben sparkar men jag tycker absolut inte att det är något fel på att inte gilla det varje gång! Jag tycker alla borde säga högt hur det känns! Verkligen! Jag tyckte bara ett par saker var nya för mig på kursen. Men det är roligt att göra det tillsammans!
GillaGilla
Det är väl vi gravida som borde våga vara mer ärliga och verkligen tala högt om saker, inte bara det positiva utan också negativa upplevelser. Att vänta barn och att bli förälder är en så pass stor omställning i livet att det vore riktigt underligt om alla tyckte det var som att dansa på små rosa moln hela tiden. För jag tror många (inkl. jag själv) upplever att det förväntas av en att man ska vara överlycklig stup i kvarten, och om man inte passar in här tror jag man kan bli mycket besviken på sig själv. Men som sagt, det är väl vi gravida som måste försöka bidra till en förändring! :)
GillaGilla
Det tror jag nog också. Men jag vet att jag själv är dålig på det eftersom jag inte gillar att gnälla. Därför kan man lätt också få en ensidigt solig bild här på bloggen. Positivitet är det som varar längst här i alla fall! :)
GillaGilla
Håller så med dej- pressen som sätts från första början… men man måst hitta sin en egen väg, tror ja, så man klarar detta( ryggproblem-sammandragningar) att man int själv sätter så stor press på sig, bara för att omgivningen gör de… svårt e de ha ja märkt- måste igen stanna hemma pga. smärtsamma sammandragningar och ryggen höll igen inget på jobbet igår… det känns så suuuuper svårt att stanna hemma å säga att : näe detta klarar man int längre- men åt nån annan i samma situation sku man säga att nu stannar du hemma, de e de rätta – men var går gränsen till vad man ska ta från omgivningen- även om vet att alla menar väl… ?
vilken kurs e de ni går? vi har tyckt om folkhälsans kurs- nu har vi bara några gånger kvar och sen efter bebbens födsel :D
GillaGilla
Man MÅSTE känna efter hur det känns för en själv absolut och säga det högt, även om man har en ganska hög arbetsmoral. Vi bestämde oss för att endast gå den som rådgivningen ordnar.
GillaGilla
Amen !
Men måste dock tillägga att boven till den största pressen då vi fick vårt första barn var jag själv. Tur så har jag insett det själv och är mycket mer lungn nu när jag väntar på att tvåan skall titta ut vilken dag som helst. Och den här gången har jag lovat mig själv att inte stressa så himla mycket och framför allt lyssna på mig själv och min egna kropp. För att alla skall må bra, måste även jag må bra !
GillaGilla
Du har rätt. Jag fick inte in det tillräckligt tydligt där med att förväntningarna på en själv är de värsta. Man är ju sin egen fiende ibland. Jag känner redan nu att jag är mycket lugnare än i början av graviditeten. Det kom som en chock för mig hur alla beter sig direkt då man berättat om graviditeten. Jag var bara så superglad över att de tog upp detta ämne på förberedelsen!
GillaGilla
Tummen Upp Danni!
GillaGilla
Tummen upp! :)
GillaGilla
…hoppas jag int gjort bort mej…
Men det stämmer så bra som du skriver. Samtidigt är det jätte svårt att veta vad man ”får” säga och fråga. När man liksom ger för många ”goda” råd och är för nyfiken eller när frågar man inte tillräckligt.. Det är super svåra men oj så härliga saker. :)
GillaGilla
Nej det har du inte alls! Riktigt passligt hördu! :) Det var ganska intressant när du sade att ni inte fått någon info om förlossningsdepression och så. Jag blev positivt överraskad när hon tog upp det igår. Nu får vi se vad vi lär oss idag. kram
GillaGilla
Fint! Då kanske det skett förändring. Även om vi aldrig var på den där kursen som rådgivningen ordnar, utan bara på storkboets.. Så kanske vi sku ha fått veta om depression, om sku ha fått gå på rådgivningens kurs också. :)
GillaGilla
Möjligt, fast de medgav ju att de inte informerat tillräckligt om det för er. Kanske det förändrats i alla fall.
GillaGilla
Jag höll min graviditet hemlig ganska länge för majoriteten av våra bekanta. Det var först då vi var halvvägs som jag ”kom ut ur skåpet”. Mest för jag visste att jag skulle tycka att det var jobbigt att alla bara ville prata graviditet med en efter det och lite så var det. Hur mår du, hur mycket har du gått upp i vikt, ja se hon blev så och så stor osv. Och just som du sa alla tips och råd. Fick till och med höra att hur tungt det blir i förhållandet efter att bebisen fötts. Ibland ville jag bara sätta fingrarna i öronen och sjunga ”lalalala” högt då vänner och bekanta började sina radiramsor. Visst har jag tyckt att graviditeten är härlig, inte hela tiden (hade en riktigt jobbig period), men jag har inte velat dela den med allihopa, jag har lite velat hålla det som min och mannens sake, vårt privatliv. Men det går nog inte.
GillaGilla
Vi ville så gärna berätta tidigt. Efter alla grattiskommentarer började direkt pressen. Jag delar gärna min graviditet med andra, liksom jag delger en del här på bloggen. Det viktiga är tycker jag att alla skulle förstå att det räcker med att vara en tillräckligt bra mamma, att man klarar av uppgiften och gör sitt bästa. Man behöver inte vara världsbäst!
GillaGilla
Det är så konstigt att det skall finnas så mycket press på mammor och gravida. Och hemskt att det är så. Fast nu finns det ju press på ”vanliga” människor också. Precis som någon ovan skrev så är det ju dock oftast man själv som ställer kraven. Kanske enligt vad man tror att omvärlden förväntar sig. Kan det förresten vara så att kraven på gravida och mammor känns ”värre” eftersom det är en ”känsligare” sak? Man liksom lägger märke till de här kraven mer?! Bara en tanke. Kämpa på. Jag är säker på att du kommer bli en precis så bra mamma som du kan, vill och ska :)
GillaGilla
Verkligen! Det är ju press på alla! Kanske är gravida/nyblivna mammor lite känsligare vad gäller den här pressen? Jag tror verkligen att man själv är den största boven. Just nu känner jag mig själv riktigt lugn. Känner ingen större press på mig. Jag väljer vad jag lyssnar till och kan ta skämt på ett normalt sätt. I början kom allt detta som en chock för mig helt enkelt.
GillaGilla
När jag väntade twinsen och folk fick höra att det var två, reagerade dom på två olika sätt: Antingen blev dom glada eller så sa dom ”men herregud! Ja då får du att göra!”. Och det var väl inte illa ment, men det lät så hemskt, det sista. Som om jag fått en dödsdom, inte en gåva. Och visst är det tungt, det är tungt att vara gravid med ett eller två barn eller första eller andra, men stå på dig, tro på dig själv! Det kommer att gå bra, det är just DU som ska vara mamma åt DITT barn. Sen hinner man ändra sig gällande en massa saker man ville göra eller inte göra med sitt barn. :D
GillaGilla
Det gäller nog att bara ha selektiv hörsel eftersom alla vill väl, helt påriktigt! Sedan finns det ju också folk som själv haft det så jobbigt att de vill sätta samma press på de nyblivna mammorna som de själv haft i tiden.
GillaGilla