Bland alla stjärnmotiv, ljus och lyktor jag ställer ut har jag här hemma fått smeknamnet Mysmagistern. Inte långt i från när jag tänker på det själv. Aldrig tidigare har jag känt mig såhär mysig inombords. Kanske det är vårt hem, som äntligen är drömmen, eller kanske bor det någon minimysare i min mage? Jag vet inte. Men från att ha varit en nästan antijulpyntsmänniska känns det plötsligt viktigt och fint. Och mysigt.
Såhär ser det ut när man tittar in från gården. De där små lamporna som syns är bara gatulyktor som speglar sig. Inga små julpyntsljus som flyter omkring i luften.
T A I K U R I 