Alltså när folk talade om gravidhjärnor och amningshjärnor hit och dit trodde jag verkligen att det var rena rama påhittet och att det bara var en ursäkt för att inte behöva använda hjärnan och tänka lite. Så jag tänkte, också för mina gravida och ammande vänners del.
Men nu har det ändrat lite. För från att ha haft ett minne av stål (Det är faktiskt inte ofta jag behövt yttra orden ”oj, jag glömde”) har jag nu ett minne som en liten kråka. Hemma känns det ju helt okej att yra runt och glömma det ena och det femte, men på jobbet. Nej, snälla någon vad folk måste tycka att jag är tankspridd. Och det är inte helt okej.
Det här lär ju inte bättra på ett tag, säger de som vet. Snälla?
T A I K U R I 