Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag tror verkligen inte att det var min fiffigaste idé att vara vaken 22 timmar i streck. Det är inget min trötta kropp klarar av, egentligen. Men det kanske man inte förstår när man ordnar kräftis. Men 22 timmar. Roliga sådana i alla fall! Med fyra timmars sömn i bagaget är jag kanske inte det trevligaste preggot i stan, om man säger så.
Månad: oktober 2011
Inte hela sanningen
Vågen på rådgivningen, jag ogillar den starkt. I dag när jag steg på vågen här hemma fick jag svaret. Jag väger 3,6 kg mindre här hemma idag än jag för två dagar sedan vägde på rådgivningsvågen. Snacka om att jag trodde att jag gått upp i vikt som en elefant redan första gången jag steg på vågen där, bara några veckor efter beskedet. Nu har jag lite mera ro i själen. Nu sitter ni där och tänker att man faktiskt får och ska gå upp i vikt under graviditeten. Jag vet det och det sker ju hela tiden. Men jag kan inte göra något åt att jag tycker att alla dessa förändringar med kroppen är lite jobbiga också.
Partyt
Ni vet det där me&i partyt som den här bloggen nuförtiden handlar om. Det blir av. En annan dag. Ursprungligen skulle det bli imorgon, men som tur sköt man på det och det blir av först om ett par veckor. Passar mig så ypperligt. Nu hinner man ännu fundera lite om man verkligen behöver både tassbyxorna och ugglehalaren.
Tre
Med tre dagar kvar börjar det på allvar bli dags att packa den där kappsäcken. P hade packat på en fjuttig timme medan jag har haft lite utmaningar på vägen. På söndag började jag ju då prova sommarkläder och bikinin. Hamnade in i en riktig självkänslesvacka där. Måste avsluta projektet och ta vid någon annan dag. Den andra dagen har inte ännu kommit, men nu måste jag. För de resterande dagarna är ganska fyllda av program. Så nu ska jag se om fötterna också vuxit likt alla andra delar på min kropp eller om kanske mina flipflops ännu passar mig.
Nåja, kom igen nu flipiflopi, ni passar väl?
Räddningen
Efter en lång dag var jag riktigt nöjd att jag hade hunnit kurva via Citymarket. En fylld megaciabatta fångade jag med mig och hade tänkt äta den i bilen. Men tur att jag orkade vänta ända hem. För tänk er den här megamackan med en kopp kakao. Mmmm.
Beställning inne, sol i sinne
Jag ville gå bananas på me&i kollektionen. Eller nja, jag trodde faktiskt att jag skulle gilla flera plagg. Jag gillade exakt två plagg och beställde dem. Vem behöver party när man ändå kan beställa med värdinnan? Kanske ni hör att jag innerst inne är lite bitter. Jag ville ju gå och känna på de där yttepytte kläderna. Min nya hobby ser ni.
Så så fina och mjuka och mysiga. Precis sådana som Liten behöver.
Det positiva besöket
Är man inte alltid lite halvorolig inför rådgivningsbesök? Jag är det. Vet inte riktigt varför heller. Och idag stegade jag in där i vanlig ordning och var lite orolig. Trots att vi känt rörelser redan. Men hur kan man vara säker? Tänk om det är magen som kurrar eller något? Det har det nog inte varit, senast idag fick vi det bekräftat. Barnet sparkade mot hjärtljudsmanicken också. Ville knappt ligga stilla då heller. Rådgivaren bara meddelade ”Nyt teidän vauva karkasi”. Okej. Undrar om h*n (jag tror att det är en han, det gör jag alltid efter dylika besök) brås på mamman lite? Myror i brallorna liksom. Mitt hemoglobin var mot förmodan fortfarande bra. Jag trodde jag sjunkit till bottennivå. Men nej nej. Allt var fint. Så skönt att höra. Nåja, nu kan ni igen plocka fram anteckningsböckerna, för det här hörde definitivt till den kategorin ni behöver dokumentera.
T A I K U R I 