Det var nära ögat

Så tog syrkki och jag en liten shoppingtur. Allt gick bra fram till vårt Arnold’s besök. Där höll jag på att få ett nervöst sammanbrott på en man som tog just den donitsen som syrkki skulle ha och det var riktigt nära att han skulle plocka åt sig alla med vitchoklad på också. Han måste ha känt min blick i nacken för han lämnade kvar en vitchokodonits. Tur för honom kan jag säga. PreggoTaikuri har nämligen inte de snällaste hormonerna.

Små funderingar

Några av dagens små funderingar.

Jag var nyss på föreläsning där en av föreläsarna var riktigt höggravid. Hon skulle bli mammaledig efter detta uppdrag. Jag hade lite svårt att lyssna i stället för att bara iaktta. Dessutom tyckte jag att det var riktigt roligt när hon knappt orkade stå i två minuter utan blev andfådd och måste sätta sig. Konstaterade bara att det är bra att skratta nu. Får se hur det verkar för min del om några månader. Då är det ni som skrattar.

På tal om gravid. Imorgon går jag in i vecka 21 vilket måste innebära att halva graviditeten passerat. Sjukt snabbt har det gått hörni och först nu har jag börjat njuta av det hela. Jag mår riktigt bra just nu och hoppas givetvis att det ska hålla i sig.

En sak till då, hur i hela vida världen kan det vara samma sol som igår värmde mig som även här lyser på mig men inte har någon som helst värmande effekt?

Och så dagens preggobild. 19+6. Nu växer magen i snabb takt. Nästan så det knakar kunde man väl säga.

Tårögd

Må det vara tröttheten eller hormonerna men jag höll på att gråta ner mig när jag fick ett meddelande på telefonen att en bästis tar P till läkaren i stället för att jag ska behöva somna i ratten. Sådana vänner behöver man. Det är R, från resesällskapet, som säkert är minst lika trött som jag, men som ändå ställer upp. Galet fint. Nu lägger den här bruden huvudet på dynan. Puss!

Jamas! och tusen tack för hjälpen!

Från avkoppling till stress

Och hur vet man att man varit totalt avkopplad då? Man öppnar mailboxen och försöker förstå vad det står, men det går liksom inte riktigt att ta in. För mycket, för underligt. Vardagsstressen kröp direkt på mig och Liten blev sur. Eller ja, min mage blev sur och det började riva till ordentligt. Måste. Ta. Det. Lilla. Lugna. Nu.