Kvällspromenaden

Ni vet, det är sådär förfärligt mörkt och du traskar i all sköns ro. Jag föredrar att inte se en endaste en människa. Det är bättre än gubbar i långa svarta kappor som promenerar hem från tåget tycker jag. Så kom det ändå en gubbe i lång svart kappa promenerande och jag tänkte, fasen också, jag vill ju inte gå förbi honom. Jag vill gå ensam här. Nåh, ingen risk. Min högsta växel är helt tydligt inte så hög längre. Ingen risk för att gå fortare än gubben i kappa. Jag har blivit en trögis.