Ibland slår det mig. Det här är vårt hem. Vårt. Inte ett hotell eller en hyrstuga som jag ibland tror. Nu när jag tänker på det är det ju en månad sedan vi fick nyckeln till kåken. En månad. Det är väl länge? Ändå tror jag inte riktigt att det är vårt påriktigt.
Och så måste jag väl show off lite när jag just monterade upp den krångliga hissgardinen, helt själv.
T A I K U R I 