Stiger upp från sängen, tar täcket med sig, virar det runt sig och sätter sig vid teven/datorn. Nu har jag den känsla som bara infinner sig på söndagar. Den är mysig, men jag kan inte sluta tänka på den gången för kanske tio år sedan då jag gjorde likadant. Satt mig i en stor fotölj hemma en söndagsmorgon och kurade i hop mig. Mitt i allt var täcket fullt med näsblod. Det var den söndagskänslan. Även nu tänker jag avbryta det här mysandet och gå ut på en promenad i de mysiga minusgraderna.