Det blev en bra promenad med massor olika intryck. För det första höll jag på att skratta ihjäl mig då Danni 23 år är ute på promenad en söndagmorgon, helt tyst, inte ens pensionärerna har vaknat och i öronen dånar mittiallt Vikingarnas Leende guldbruna ögon. Mitt i allt blev jag 73 år. För att göra det klart att jag inte hade bara Vikingarna på telefonen så kan jag också nämna Markoolio, Svenska Ballader och Linda Bengtzing. Okej det blev inte något bättre. Bäst att sluta med musiken nu. För att bevisa att jag inte ännu är en mommo så kan jag ju säga att jag hade lust att söndra all is som fanns på vattenpölarna. I sista stund hejdade jag mig och bestämde att små barnen kan få göra det då de äntligen vaknat och kommit ut. Bara att inse att jag inte riktigt har hittat mig själv i tjugoårsåldern.
Lite is på metviken redan.
T A I K U R I 