Nu är jag hemma igen efter att ha vinkat av P. Varje gång känns det lika motvilligt och hela dagen då han/jag skall åka iväg känner man sig lite nedstämd. Veckoslutet har dessutom gått alldeles för snabbt. Kunde han inte ha stannat en hel vecka? Fast då skulle vi ju haft detta framför oss om några dagar i stället. Nu gäller det att kämpa vidare här men jag kan inte göra något åt att jag känner mig halv utan honom.
Känner mig lite som detta stackars staket som varit av väldigt länge. Jag är dock bara av då jag inte är med P.
T A I K U R I 