Har suttit och jobbat så att jag tänkte glömma att jag ju måste äta något. Nu står jag vid spisen och talar till makaronerna:
Snälla, snälla skynda, Danni är hungrig.
Detta var alltså inte alls argt utan mera som ett stackars litet barn som vädjar om att få något. Är jag galen eller bara hungrig?
Snälla snälla makaroner!
T A I K U R I 