Min mamma verkar i alla fall förstå sig på mitt internet- och bloggberoende. Efter att ha hört mitt tonläge då jag för en timme sen talade med henne i telefonen och meddelat att Internet fortfarande inte fungerar hade hon ett snabbt svar: ”Hoppa på tåget och kom hem”. Jag blev chokerad, jag skall ju hem på onsdagen. Iget av och an åkande här. Då man åkt tåg fram och tillbaka mellan Vasa och Huvudstaden i över fyra år börjar det räcka. Endast nödvändiga sträckor är tillåtna, så är det bara. Punkt. Men tack för stödet dock :)
Åh, fingrarna fungerar nog mycket bättre på tangentbordet då det gäller bloggande än då man skall skriva anteckningar till någon underbar bok om specialpedagogisk handledning. Oftast i alla fall.
T A I K U R I 