Nu sitter jag hos M och bloggar. Hemma hos mig fungerar inte Internet vilket ni kanske kan tro att är jobbigt för mig. Jag är ju lite bloggberoende alltså. Jag ringde cirka 6 olika samtal för att komma fram till att mitt nät kanske skall börja fungera imorgon. Jaha, tack så mycket och hejdå. Fastän jag hellre hade skrikit gubben i örat att jag faktiskt har en blogg som behöver uppdateras om han inte visste det. Minst en halv timme satt jag och lyssnade på lite plingplong och hade en dialog med en tant i andra ändan.
Tanten: Olette jonossa, palvelemme teitä hetken kuluttua. Ni är i kö, vi betjänar er om en lite stund.
Jag första gången: Jaha nämen så bra.
Jag andra gången: Jo, jag förstod det.
Jag tredje gången: Tack så trevligt.
Jag för hundrafemtioelfte gången: Jag är väl inte korkad heller. Jag förstår nog vad du säger &%/¤(#. Svara nu bara i den där telefonen!
Denna dialog utfördes från min sida med lite högre röst för varje gång tanten upprepade samma sak.
Såhär glad blir man av trevliga tanter.
Här är mitt tingeltangel som dinglade kring min hals idag.
Jag hoppas att kunna uppdatera så snabbt som möjligt igen. För ni vet, jag gillar det här. Hoppas ni klarar er utan mig en kväll. Imorgon tar jag en mycket surare ton mot tanten om jag måste ringa upp dem igen.
T A I K U R I 