Sammanfattningen av dag ett på föräldraförberedelsen då. Vi lyssnade, vi lärde oss allt mellan himmel och jord. Men en sak jag var riktigt nöjd med att de tog upp var kraven på mammorna. Redan under graviditeten tycker jag att kraven är rätt hårda på mamman. ALLA har åsikter och goda råd. Helt plötsligt är graviditeten det enda folk vill tala om med dig. Frågor om allt. Vilka krämpor har du? Aj, du har sådär många krämpor, nej ser du jag hade iiinga krämpor alls.
Redan det här gör ju att man ska vara världens bästa mamma, supermamman. Jag är inte alls förvånad över att upp till 10% blir deprimerade efter att barnet fötts. Alla råd, alla krav och alla förväntningar både på en själv och bebisen måste ju ställa till det ganska ordentligt i känslolivet.
När jag nu tittar tillbaka i min preggodagbok så ser jag att redan i vecka 13+5 har jag varit riktigt ledsen på all den press som sätts på mammorna. Det ska vara någon jädrans prestation att vara gravid och mamma. Man ska göra det bäst, bättre än alla andra. Och gud förbjude om du avviker från de andras sätt att se på saken. Då är du ute på riktigt farliga vatten.
T A I K U R I 