Typ varje gång jag berättat om Liten för någon håller jag på att tappa öronen själv och säga ”nä, jag bara skämtar” när deras ögon börjar tåras eller deras munnar spricker upp i ett stort leende. Till och med när jag laddar upp bilden i förra inlägget tänker jag snabbt ”herregud vad jag putar där”. Snacka om att det fortfarande känns mycket overkligt. Någon frågar ”Danni, i vilken vecka är du nu?” och jag ba ”vecka?, aaah jo fjortonde.” Tänk rationellt nu försöker jag säga mig själv. Det växer nog något inom dig, du har sett det, du har hört det och det syns på din mage människa” och jag försöker tänka rationellt. Och ändå. Ändå är det helt jäkla overkligt.

Ni ville ha magen men då kan jag nog meddela att ni får lyckliga mig på köpet.

Sådär. Min bollmage (kommer att dö av skratt åt det där om några månader) i fjortonde veckan.

Idag hade vi rådgivning och läkare. Fick för första gången höra hjärtljuden. Visst var det fint, ssh, ssh, ssh. Men varför låter vår bebis som ett tåg?

När jag anlände till jobbet imorse hade jag något väntande i mitt postfack. En bok. En fin kollega hade lämnat den där med ett fint kort. Nu har jag läst en del och tror att detta är världshistoriens roligaste gravidbok. Mycket bra omväxling till det där ”Nu är du i den fjortonde veckan, fostret är nu blahablaha långt och väger blahablaha mycket. Kanske har du redan funderat på blahablaha. De känslorna borde nu lätta.”

Nej inget sådant tjafs. Här är ett härligt utdrag. Läs och skratta ihjäl er. Om man känner igen sig? O ja.

Vet ni vad jag tror? Jag tror att jag kan få en massa besvär med min mamma medan jag är här. Man kan knappt röra på sig utan att hon mår illa, och sen lipar hon, och sen fem minuter efteråt dansar hon kanske runt och sen kysser hon min pappa och säger att hon är så lycklig, och sen mår hon illa igen, hon kan över huvud taget inte koncentrera sig på något vettigt. Jag tycker att hon verkar ur balans, det tycker jag faktist. Det är fullständigt fjolligt, för jag sitter ju bara här och sköter mig själv och då kan hon väl sköta sej själv hon också. Det stämmer precis det som min pappa redan har sagt åt henne flera gånger om: – Herregud lilla vän, har han sagt, ta det bara lugnt. Du är inte den första som går runt och bär på en sådan där lite figur. Tja liten och liten. Jag är nästan två centimeter lång och väger nästan två gram. Under loppet av två månader bara har jag ökat min vikt en miljon gånger. Det är inte så illa.

Boken är tryckt 1980 men är liksom helt sjukt bra ändå. Kan inte vänta att hinna läsa vidare.

- Folk tittar snett (de som undrar om frun ätit för många chips) eller jätteglatt (de som vet att det handlar om något annat än chips) på magen när jag första dagen har en spänd t-shirt i stället för ett tält på mig.

- Man kan vara glad över att magen växer. Vanligtvis är det ju sjukt jobbigt om magen växer, men inte nu. Det är bara kul.

- Ingen vågar fråga om jag svalt en fotboll eller om det växer ett barn i min mage. Kom ihåg att de här människorna ändå tittar lustigt, utan att fråga något då.

- Jag mår inte längre illa utan har en okej energinivå nu.

- Mestadels är mat och mellanmål riktigt gott. Det bästa är att köpa hem något som är ett högt älskat mellanmål och skylla på att man verkligen är värd det. Äta och njuta.

Kommentatorn tror att min mage inte växer på grund av glassdieten utan på grund av bebben däri. Nå, på grund av någon glass lär den inte växa eftersom jag hatade glass hälften av min glassdietstid. Isglass kunde gå för sig ibland. Men hur är det med resten som jag proppar i mig? Äppelgott? Räknas det som magförstorare kanske?

Alltså tusen tack för alla fina kommentarer till mitt föregående inlägg. Jag blir så glad och så rörd! Ni är härliga! Några av er undrar hur jag mår. Jo, tack! Hela juli mådde jag som en apa, zombie eller vad ni vill kalla det. Soffan var min favoritplats och solstolen det värsta stället jag kunde tänka mig. I augusti fortsatte det en bit, men nu börjar jag vara riktigt duktig på att läsa mig själv och min kropp. Äter när jag behöver och vilar när det känns viktigt. Nu börjar det faktiskt vara bättre. Nu ska jag njuta en stund. Kanske kolla på bilderna lite, peta på Litens första mjukisdjur eller de första klädesplaggen han/hon fått.

Ha en skön fredag alla fina!