April och påskdagen. Ifjol såg påsken väldigt annorlunda ut än den gjort i år. Ifjol var sorgen den översta känslan. Under påskveckan åkte vi av och an till Ekenäs för att vara hos mofa så mycket som möjligt under hans sista tid och på påskdagen somnade mofa in. Här kan ni läsa mer om den tiden.
Det känns märkligt att det om två veckor verkligen har gått ett år sen dess. Så avlägset men ändå helt nyss. Igår talade vi med mommo, mamma och syster om påsken ifjol. Alla har lite olika minnesbilder. Känslor, stämningar och ljud som stannat överst. Mina översta är solen, kylan och fågelkvittret. Var hela våren sådan? Så känns det idag. Saknaden och alla minnen av världens bästa mofa lever kvar. Han var det roligaste människan alltså!
T A I K U R I 