En sorgfylld påsk ligger bakom oss. På söndagen gick min morfar bort.
Vädret så soligt och kallt. Aldrig har jag i naturen hört sådant otroligt fågelkvitter som det var utanför morfars fönster de här sista dagarna. Min morfar tampades med sin Alzheimer i flera år och på slutet blev världens bästa, gladaste och godaste mofa så trött. På söndagen var allt så vilsamt. Till kvällen tystnade fågelsången. Det var dags.
Älskade mofa, nu får du vila. <3
Lämna ett svar