Så blir det ju extra känslosamt i år. Vilket var förväntat. Snart har det gått tio år sedan den katastrofen, ovissheten och sorgen efteråt. Det sista året på gymnasiet. Med livet framför oss. Vår vän och hans föräldrar togs ifrån oss.
Hans syster har kommit att bli en nära vän. Som en lillasyster till mig. Jag brukar inte ha svårt för att skriva, men just nu känns det som om orden inte kommer. Fingrarna dansar inte över tangenterna i den takt de brukar.
Andrea har givit en fin intervju som idag publicerades i HBL. Väldigt gripande läsning. Läs här.
Och det livsviktiga budskapet. Berätta för släkt och vänner hur mycket de betyder för dig. Umgås med och visa kärlek till dem du älskar mest. Lova mig att det blir julklappen från dig till dina bästa.
Lämna ett svar