Jag älskar att vara spontan med mitt entourage bara vi håller mat- och sovtiderna konstanta. Är riktigt noga med de där tiderna. Sådär att min man ofta får påpeka att det inte är så på minuten. Nåväl. Vid nio i morse önskade Minea Angry Bösch parken. Så efter ett varför inte åkte vi iväg.
Ni vet, som min farmor säger ”också små kastruller har öron” så började dessa små öron fladdra direkt när hon hon hörde två andra mammor diskutera ”jätski” och ”kahvila”. Så kom hon fram till mig och ville gå på glass efter tre minuter i parken. Det tackade jag inte nej till. Och det var så skönt där på terrassen. Sedan kunde leken fortsätta igen.
T A I K U R I 
Jag har också tidigare varit väldigt fast vid mattider och sovtider (är nog ännu också lite) men på vår resa hade vi till exempel helt andra tider då lunchen serverades senare och våra medresenärer nog inte var hungriga så tidigt. Så vi lunchade i regel ett par timmar senare än hemma. Bra gick det ändå! Det jag kämpar mest med är att våga åka mer på utfärder med bilen. För här är problemet det att om lillebror somnar i bilen så sover han inte vidare då man lyfter ut bilstolen utan då är det färdigt sovet. Alternativt borde man åka så långt att han sover en dagssömn bilen :)
Oitans ser härligt ut! Borde åka dit nån dag då det är fint väder. Vi var där mycket då jag själv var barn.
GillaGilla
Ja, på resor är allt annorlunda och det är så befriande att det kan vara så också! Leo sover såå oregelbundet på dagarna så jag har lite släppt med hans sovtider. Han somnar ju också i bilen om det gått tillräckligt länge sedan senaste vila men han kanske tar en nap någonstans ännu längs dagen, tänker jag. Mineas 12.30-14 är ännu helig. Vi har också varit mycket i Oitans som barn. Nu är det ju rena himmelriket för barnen med parken och stranden och allt.
GillaGilla