Som ni vet är vårt barn en riktigt morgonpigg typ och påminner därmed väldigt mycket om mig som barn. Att inte kunna somna om om man en gång vaknat. Men vi har ett annat problem med nätterna. Det finns inte en chans i världen att hon somnar om om jag går in till henne när hon gråter på morgonnatten. Pekka lyckas till all tur nästan varje gång.
Och så behövde hon gå på pottan när klockan slog fyra i natt. Eftersom jag var ensam med henne fanns det ju bara en chans. Att jag gick. Och att vi inte sov en blund till den natten. Nu väntar jag ganska mycket på eftermiddagens sällskap kan ni tro.
Hon har energi. Jag har noll.
Lämna ett svar