Ibland kanske det vore skönt att bara släppa fotandet. Att inte ta en bild, inte se livet genom en kameralins. Men sådant finns helt tydligt inte i min värld längre. Händer det något ska det fångas på bild. Bloggskadad som man är. Fasen också.
Självklart ska det tas bilder även om man håller på att bära ihjäl sig med butikskassen på axeln och blöjpaketet i handen. Tillsätt en glass i handen och en iPhone vid örat och där har ni mig. Men självklart sa det plåtas. Annat finns inte.
Här är en till bloggskadad. Borde man söka hjälp?
GillaGilla
Nå aijaa att man borde! För är det inte man själv som fotar så låter det ungefär ”kan du ta en bild daaarling?” Herregud!
GillaGilla
Jag funderar också på att söka hjälp för samma skada :)
GillaGilla
Jo, undrar om det finns någon specifik man ska besöka ;)
GillaGilla
hahah vi är nog fler med detta problem :) Men jag har alltid tyckt om att fota och älskar vackra foton.
GillaGilla
Ja, jag tror vi är ganska många :) Det är härligt att fota! Tänker nog inte sluta med det.
GillaGilla
Lämna ett svar