Såhär såg det ut när jag gifte mig i dagis. Tur att prästen var en dagistant. Annars skulle ju detta bli mitt andra äktenskap. Samtidigt ser jag problemet med att gifta sig på en sandstrand. Inte så lätt med festskorna alltid. Jag ska också jobba hårt för att inte visa undisarna nästa gång.
Haha Danni, jag bara vänta på din kommentar :D Joo, det är jag som är "en läsare". hmpf. Jag har ju ett namn, och en blogg. Men ja, man ska int vara otacksam, det här är mina 15 minutes in fame!
GillaGilla
Sant sant :) Blonda Bella vill ha alla sina läsare för sig själv. Höh. Men roligt var det ändå att se ditt ansikte där!
GillaGilla
Ha! Så söt! Kanske man kan vara barfota i sanden? :o)
GillaGilla
:D Tack! Nå skulle man gifta sig på en sandstrand skulle barfota väl vara det bästa valet. :)
GillaGilla
lol :)det första jag tänkte på då jag såg bilden var dina undisar… :) Kan inte sluta skratta!Men jag blev också gift hemma på gården ungefär i samma ålder som du. oj, så kär jag var i den killen… han brydde sig nog inte om mig :/ Tufft det där att vara liten o kär…
GillaGilla
Det är ju såå typiskt dagisbarn det där med undisarna :) Det var riktigt tufft där på dagiset för vi var två flickor som stred om samma stackars kille och det blev jag som fick gifta mig med honom. Och ringarna då? De var av guldfärgade piprensare. Fancy.
GillaGilla
Lämna ett svar