Började läsa franska i gymnasiet som nybörjare. På den kursen var vi två stycken som verkligen var nybörjare, resten hade läst franska redan i högstadiet. Jag blev fint kallad ”stjärnan” och sådant, bara för att jag hade lätt för att lära mig grammatiken. Men om jag själv får ha en åsikt så var jag ju helt usel. Fick faktiskt B i franska, så jag klarade det. Helmut och jag var de enda i hela skolan som satt där i 8 timmar och skrev både tyskan och franskan. Pluggisar, jou! Att jag kämpade med franskan lönade sig faktiskt. Det räckte till ett stipendium som inte var helt litet. Man kunde ju tro att jag faktiskt kan franska då jag fått stipendium och allt. Men faktum är att jag endast minns en fras som vi själva kom på under franskatimmarna. Och den frasen passar ju in på den här dagen helt perfekt.
Mon Dieu, il pleut!
C’est tout. Oj, där var redan en till. Jag minns alltså redan två fraser. Och det är faktiskt lite nolot om någon av dem är fel… :)
Lämna ett svar