Kategori: Barn

Här har vi avbokat allt program och försöker ta igen oss så gott det går. Det där med att gilla läget, som jag nämnde i föregående inlägg, det gäller ju givetvis inte alla dagar. Som i går och i dag…

Flickan som imorgon blir sex veckor gammal väger nu 4680g och är 57,5 cm lång. Tänka sig att hon väger en hel mjölkburk mera och är över 6 cm längre än när hon föddes. Inte så konstigt att jag tycker att hon förändras för varje dag som går. Hon är en glad flicka vår Minea. Hon ler, umgås supergärna, har ljud för sig och har börjat gurgla smått. Hon äter allt som oftast med tre timmars mellanrum men det första sovpasset på natten kan vara i fyra-sex timmar. Hon är konstigt medgörlig. Gillar famnen, gillar vagnen, gillar manducan, gillar sittern, gillar bilstolen, gillar nappen, gillar läget helt enkelt.

Det ni, jag börjar bli stor flicka.

Två slagna hjältar säger härmed tack och god natt.

Om man har svårt att hinna kolla in dagens bloggskörd får man väl ta ut bebis i vagnen och kolla skörden medan man går. Man måste ju prioritera.

Väckning 5.45. Trött jag, trött bebuli. Men det finns två saker som funkar lite bättre än allt annat när vi träffar på griniga morgnar.

1. Jag parkerar mig i duschen och Minni parkeras i sittern på badrumsgolvet. Så länge jag duschar är allt frid och fröjd. Jag stänger ögonen och får lust att lägga mig på golvet och ligga där hela dagen. En halv timmes dusch stående får räcka.

2. Jag parkerar Minni i Manducan. Hon sover. Jag dör av trötthet.

En napphållare ska väl varje bebis ha. I dag fick vår bebis sin fina sak. Dock river hon ut den där nappen tusen gånger oftare än vanligt när den är i användning, men hej, den hänger ju ändå fast där i kläderna. Föga hjälpsamt.

Förresten tycker ni finlandssvenskar säkert att det är urkonstigt att jag talar om napp hit och napp dit. Men jag gör det faktiskt. Men det känns lite pinsamt här in the hoods att inte tala om tutt. Men här har ni mig, die språkpolizei.