Blällelklang

Leo håller hårt fast vid att det heter Blällelklang, med ett älll (alltså R) på slutet, när Minea högljutt hävdar att det heter Bjällerklang, med J och R. Och där har vi en av julens viktiga syskonkamper.

Här har vi firat jul sen i fredags och nu har vi torsdag. På julafton fick vi syster med familj till oss och här sov de sedan två nätter. Det har varit bra mycket mer liv och rörelse från morgon till kväll. Nog vet man ju själv hur mycket man vill göra annat än sova när man har övernattningsgäster. Mycket prat för såväl barn som vuxna från tidig morgon till sen kväll.

Vi tog vår juliga familjebild och efter det fick Leo tag på fjärrkontrollen till kameran. Det blev väl 20 bilder på honom, snygga och glada nog.

Julgröt till frukost. Fiskbord till lunch, favoriten. Något sött till kaffet. Till middag brukar vi sedan äta lådor och skinka. Helt perfekt att äta flera gånger ännu medan barnen är små och kräver sina alla matgånger, också på julafton.

Betti hade gjort härligt julgodis. Det här blev min favorit, vitchoklad och polkagris.

Mamma och mommo kom med efter lunch. Helt härligt att få ha dem båda med.

Juklappsöppningen var lugnare än vanligt. Färre och allt vettigare paket i år. Dessutom satsade vi hårt på att en person öppnar i taget och alla följer med det. Barnen hade ju inte alla samma mängd paket men det fungerade ändå. Leo som hade färst paket av barnen sa efteråt ”Näl jag fådde så många paket så tänkte jag nästan splicka”. Älskade unge.

Juldagen firade vi hos famo och julannandag hos fammi och mamma. Helt traditionsenligt alltså. Ännu idag har vi ätit lutfisk och rester av julmat här. Och ännu finns några svansar lax kvar. Men sen får det ta och räcka. Har njutit så mycket av julen i år. Mindre stress för varje år som går och så hoppas jag att det fortsätter.