Man vill fånga in doften, barnens skratt, solen och bara vara kvar i nuet. Kan helt ärligt säga att det första året (eller egentligen den andra halvan av det första året) som tvåbarnsmamma var den absolut tyngsta tiden i mitt liv hittills. Och nu plötsligt är vi ur det.
I och med det har jag faktiskt fått en ny dröm. Att en dag, när mina barn blir äldre (ja mycket äldre) och inte kommer att behöva mig så mycket mer, kunna hjälpa andra småbarnsföräldrar som har det tungt. För det är inte alls alltid så lätt som det kan verka. Verkligen inte.
T A I K U R I 
Hej! Vet du att jag känner precis på samma sätt. Jag har en dotter på snart 3 år och en som just fyllde 1 år, och plötsligt här en dag slog det mig att:- Gud vad roligt vi har det på dagarna. Nu kunde jag tänka mig att vara hemma hur länge som helst med mina fina barn.Bara för någon månad sedan kändes det jätte tungt, tror att det har mycket att göra med att den lilla började gå,
GillaGilla
Håller helt och hållet med dig! Efter att ha undersökt saken lite närmare har jag fått lära mig att en orsak till att mammor tröttnar just i detta skede (8-12 mån ungefär) är att barnet ökar sitt revir så otroligt mycket. Och just när man tror att en fas kommer att pågå i en evighet, att man kanske aldrig kommer att få vara pigg och glad igen, går den om. Så härligt!
GillaGilla
Har en 3-åring o en 1-åring och upplever vardagen ännu som väldigt tung i.om. att lillen sover så dåligt. Kan du skriva ett inlägg i hur du fick vardagen att ljusna? Skulle uppskattas!
GillaGilla
Jag kan absolut skriva ihop ett inlägg. Lite första hjälp: Få hjälp med sömnskola, utgå alltid från det som fungerar bra i vardagen (ta reda på vad som fungerar bra och varför och agera enligt det), var medveten om att det är bra att medge att man är sjukt trött, alla mammor tröttnar! Ska skriva lite längre inom kort! Kram.
GillaGilla
Kan inte annat än hålla med. Första året som tvåbarnsmamma var absolut det tyngsta i mitt liv. Nu då storasyster började dagis i augusti och lillebror fyllde ett år samma månad börjar det så småningom kännas lättare och roligare. Men lillebror sover fortfarande dåligt nattetid och jag väcks av honom mellan 3-7 gånger per natt + att storasyster snart 4 år kommer till vår säng varje natt. något vi försökt vänja henne av vid genom att sova bredvid henne på en madrass. Men det hjälpte inte. Så på grund av dålig nattsömn är jag oftast rätt mosig i huvudet och jag är lättirriterad och har noll tålamod. Brukar se till att vara mycket utomhus (då mår jag oftast bättre) och att tillåta mig göra ingenting då lillebror sover sin dagssömn. Det hjälper lite. Ännu borde jag lära mig att ta egen tid och träffa vänner regelbundet trots tröttheten!
GillaGilla
Aaah, ja det är så sant. Humöret hänger så mycket ihop med sömnmängd och sömnkvalitet. Vi är också mycket ute under dagarna, fungerar oftast bättre än inne. Vill inte pracka på metoder men har ni tänkt på någonsorts hardcoresömnskola? Sådär att nu fan ska det börja sovas i vår familj!! Och det där med att träffa vänner är så jätteviktigt, det borde man faktiskt aldrig lämna bort. Det ger så mycket! Hoppas ni snart får sömnen att funka hos er! Det är ju en viktig grund för en bra dag!
GillaGilla
Sömnskola hade vi i två omgångar, en då han vänjdes bort från nattätandet och så en gång till då han lärde sig somna i egen säng och också somna om där. Problemet är att han tappar tutten/nappen och inte hittar den. Och ibland verkar han ha ont (tänder). Ibland vet jag inte vad det är. Vet inte riktigt vad vi kunde göra annorlunda. Tassmetoden har jag använt och han lugnar sig ju nog. Men antalet ggr han vaknar till har inte minskat. Det lustiga är att det är sådant här jag arbetat med, att hjälpa barnfamiljer i sin vardag. Jag har lyssnat på sådant här och suttit och bollat ideer med föräldrar. Men jag har inga fler ideer åt mig själv. Speciellt inte gällande fyraåringen.
GillaGilla
Åh nej alltså. Jag förstår din uppgivenhet! Hoppas ni hittar på ännu en sista idé, som sedan funkar!
GillaGilla
Ni skulle kunna bli stödfamilj för någon som behöver hjälp i vardagen. Det funkar väl oftast så att man har barnen hos sig ett veckoslut i månaden, så att föräldrarna/mamman får lite avlastning. Tycker att det låter som ett fint sätt att hjälpa och har själv tänkt göra det då barnen är lite äldre.
GillaGilla
Tack för tipset! Låter som en mycket bra plan. :)
GillaGilla