Förstår ni hur utmattad man är om man vid ett grupprådgivningstillfälle håller på att börja lipa redan vid presentationsrundan? Eller när alla turvis berättar om hur barnen sover. Eller när de frågar om pojkens rödflammiga kinder. Your guess is as good as mine. Och man sväljer gråten.
Jag har inte klagat. Inte högt. Inte offentligt. Den ofrivilliga barnlösheten som också vi led av innan vi fick vårt första barn finns så djupt rotad i mig.
Jag gör vad som helst om jag bara kan få ett barn. Jag kommer aldrig att klaga. Åtminstone inte i onödan. Inte kommer jag att klaga över att mitt barn inte sover, inte äter. Jag kommer definitivt inte klaga över små saker som trötthet. Jag kommer att klara av att sköta mitt barn själv. Alltid. Och aldrig kommer jag att klaga.
Ja. Så har jag verkligen tänkt. Men gråtit i tysthet. För fan. Ingen hade någonsin sagt att det skulle bli lätt att ha barn. Jag menar, redan graviditeten och vägen till ett barn var en prövning. Men så kom den dagen. När Minea blev tre år och Leo närmade sig sex månader. Då smällde den till. TVÅBARNSCHOCKEN. Inte så att oho, här har jag två barn nu ojdå. Utan herregud detta är mer än jag kan hantera. Påriktigt! Så här sitter jag. Totalt förvånad och ledsen över det jag skriver. Jag har skrivit ut det jag känner. Vem hade trott att en människa kunde stressa upp sig så mycket över något som barns sömn. Barns sömn. Ja, vem hade trott det.
Det enda sköna i dagens situation är att det inte är varaktigt. This too shall pass. Nu börjar vägen mot en bättre nattsömn och ännu bättre rutiner.
T A I K U R I 
Strongt av dig att att vara så ärlig. Kramar och ork till dig och er!
GillaGilla
Tack! Kram
GillaGilla
Även om det gått nio år sedan jag var där du är nu, så reagerar hela min kropp på innebörden i det du skriver. Jag kan känna hur trött jag var, hur utmattad både huvud, kropp och själ var. Hur besviken jag var över att lyckan grusades av denna ständiga trötthet. Och jag tänker att det du gjorde när du satte ord på känslor och tankar var det bästa du hade kunnat göra. Att våga erkänna att du är trött är det första steget framåt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det snart vänder för er och att du får samla krafter. För oss tog det länge, men då jag vågade säga högt hur trött jag var, kom också hjälp och stöd från olika håll. Och det bar mig ända tills nätterna blev rofyllda igen.
GillaGilla
Tack! Du beskriver det så bra. Lyckan är ju så stor men den dödas nog lite i taget av tröttheten. Grr.
GillaGilla
Sömnbrist är en ju beprövad tortyrmetod, och till och med den starkaste brister lätt under sån stress. Hoppas ni får hjälp, och har stöd av varann under tiden – för du har rätt, det ordnar sig nog till slut – fast ovissheten om NÄR är också skitjobbig att deala med. Sku man veta att ”efter den tredje maj kommer jag att få sova ut” sku det vara så mycket lättare, men att ibte veta om det rör sig om dagar, veckor eller månader, nej fyfan. Kram och håll ut!
GillaGilla
Och en mycket bra tortyrmetod dessutom. En stor prövning är det nog att ha små barn och sömnlösa nätter. Ja! Tänk om någon kunde säga att nu är det såhär fram tills maj eller något. Men nä. Ingen aning ju! Kram
GillaGilla
Tröttheten är tung. Skittunga. Vi sitter också där nu, men ändå har jag inte upplevt chocken. Antagligen för vi vet att vi är ganska mycket on our own, ingen nära som kan ställa upp så det är bara att bita ihop och studera, jobba och vara vaken. Så har du någon som kan hjälpa, ropa för sjutton :)
GillaGilla
Ja som tur har vänner läst detta och ringt och besökt. Nog för att vi annars också har hjälp av familjen men nu har det varit mycket annat som tagit krafter av alla i vårt nätverk. Men sakta men säkert blir det bättre, det vet jag. Då kommer nya utmaningar istället förstås :) Kämpakram!
GillaGilla
Kram till dig! ❤
GillaGilla
Kram!
GillaGilla
❤️
GillaGilla
Hjärta!
GillaGilla
Jag hade ett nästan identiskt inlägg i vintras när mina flickor var i samma ålder som dina barn är nu . I FEEL FOR YOU, sister, jag känner precis likadant! Det hjälper ju tyvärr inte så extremt mycket att höra att andra har det lika, man är ju lik förbannat trött i alla fall, men tänk på mig i morgon när du inser att ”ja, idag var det tufft igen”. Jag står garanterat med ena foten på en legobit och den andra i en pöl av utspilld mjölk och två vrålande barn på var arm. Och ja, kaffet är kallt.
GillaGilla
Uff varför ska det sedan till råga på allt ligga leksaker överallt?!?? Morr ;)
GillaGilla
Så är det bara med två små barn, man är så trött att man tror man ska gå sönder. Så gott som dagligen är jag beredd att bara försvinna från detta liv, trots att jag som tvåbarnsmor är så trött som jag föreställde mig. Rådgivningshälsovårdaren säger att jag inte ska låta mig bli så trött, hur jag ska undvika eller komma bort från tröttheten kan hon inte säga.
Vilken tur jag haft som inte utsatts för grupprådgivningsbesök.
GillaGilla
Ja det är tungt med tröttheten. För trötthet låter ju inte så farligt när någon annan säger det. Men när man själv är där eller har varit där så vet man. Det är fruktansvärt! Grupprådgivningen var faktiskt helt okej. Vi var fyra mammor och barn som alla också hade äldre barn. Och ganska skönt att många var i samma situation just nu.
GillaGilla
Kämpa på! Känner igen mig i de där med att inte få gnälla.. har dock bara ett barn och hon sover på nätterna riktigt bra. Men de senaste 10 veckorna har en envis förkylning gått igenom oss alla och minstingen två gånger. Dessutom kommer de tänder och hon har just lärt sig stå upp, vilket leder till att hon klättrar upp på stolar och soffa osv…inte en lugn stund mellan kl. 5.30 och 20, för på dagen sover man bara om vagnen rullar och då max 1 timme på hela dagen. Ändå längtar jag vissa dagar så efter en liten till :)
GillaGilla
Det är just det här. I de flesta mått mätta sover våra barn riktigt bra. Som små barn sover. Men ändå är man trött. Det går liksom inte att jämföra två människors upplevelser av vardagen. Jag minns just den där tiden. När det är upp och ner och hit och dit. Huhhu! Vi hade några veckor när jag bara gick med vagnen när han sov. Det positiva var att jag samlade på mig närmare 20km per dag. Annars, not so nice. Då hjälpte musik eller podcasts mycket! Den där biologiska längtan efter flera barn är underlig men fin. :)
GillaGilla
Strongt gjort att skriva ut vad du känner! Jag har endast ett barn, så känner inte igen tvåbarnschocken, men sömnbrist känner jag å andra sidan mycket väl igen.. Det som hjälpte mig var min och sambons lediga några veckoslut tillsammans, då han skötte allt förutom amningen. Jag sov i princip ett helt veckoslut och efter det var jag som en ny människa. Helt otroligt vad endast några timmar sömn kan föra med sig!
Fortfarande, nu när vårt barn är äldre, så har vi detta som vår princip om någon av oss är riktigt trött och behöver få sova ut. För faktum är att du orkar köra 110 en lång tid men när du väl inte längre orkar, så kommer en mycket hård vägg emot. Därför rekommenderar jag sov veckoslut i förebyggande syfte åt alla föräldrar, eftersom det är bättre att acceptera att man endast är människa – ingen robot. Alla vinner på det i slutändan.
GillaGilla
Fin idé! Denna natt skötte Pekka helt själv om med Leo. Och jag vaknade med ett leende på läpparna! När har jag gjort det senast? Så mycket bättre!
GillaGilla
Att ha bebis och toddler kan vara vansinnigt tungt. Igår tittade 4-åringen, 6-åringen och jag på bilder och videosnuttar av dem då de var i samma ålder som dina barn. De var ljuvliga, men jösses så trötta föräldrarna såg ut på bilderna. Vintermörkret var också en stor betungande faktor, minns jag.
Bra förslag med sovveckoslut, satsa på sådana tills nätterna blir lugnare. Stor kram till dig och dina små!
GillaGilla
Haha! Jag på bilder med barnen!!! Jag vill bara deletea dem alla. :D Men okej, kanske bra att spara dem och kunna kolla på sedan. Jag minns att Mineas bebistid var lättare med nätterna hela sommaren. Så ljust och bra. Denna vinter har nog sugit musten ur en. Kram till dig!
GillaGilla
Så fint att du skriver om detta. Tror det är många riktigt trötta föräkdrar (mammor) därute, som inte riktigtvet hur vanligt det är att vara trött. Det att alla andra också är trötta gör ju inget bättre, men när man vet om det kan det få en som behöver hjälp att be om hjälp. Kämpa på!
GillaGilla
Tack! Du har så rätt. Och när man väl sagt det högt så bättrar det. Konstigt nog!
GillaGilla
Har bara en, men I feel you sista’! Är just nu så totalt sliten att jag ärligt talat inte längtar efter något annat än att få stänga in mig i ett rum i en vecka och bara stirra på en vägg och andas. Hur folk ens överväger flera än en är så totalt bortom mitt förstånd just nu att jag vet inte vad. Styrkekram.
GillaGilla
Ja trötthet är ju lika vidrigt med noll, ett eller hundra barn. Fy!! Det där med att sitta i ett rum och andas. Hoppas du får göra lite av det nu när du börjar jobba. Andas i annan takt än med barnet i alla fall! :) Kram
GillaGilla
Modigt inlägg! Och stor kram till dej. Fast nu blir jag förstås lite skraj över hur vår nästa vinter skall se ut :/ Fast kanske bra att vara förberedd ändå. Och jag tror det att du nu säger det högt, inser det på allvar, kanske gör att det lättar! Att ni får hjälp. Snart få sova. För det blir nog bättre, även om man inte tror det då man är mitt inne i rumban och trötthetsdimmorna. Kämpa på!
GillaGilla
Tack! Du har så rätt med att det nu bättrar. Detta inlägg, tårarna. Det var meningen. Det fick oss att prata igenom allt med Pekka och beslutet om nattamningen var det bästa. Vi kommer att fixa det. Liksom ni kommer att fixa två barn. Kram
GillaGilla
Vad fint att du skriver öppet Danni! Jag ser upp till er som har två barn, förstår inte riktigt hur jag skulle fixa det (men jag är ju fortfarande lite chockad efter förlossningen). Jag och M väldigt överens om att vi ska hänga med Knut ett tag.
Det där med tröttheten tär på psyket, men du ska veta att du alltid är den absolut bästa mamman för just dina barn! Och det kommer inte alltid vara såhär! Heja dig och heja er! KRAM
GillaGilla
Tack Hannah! Bra beslut med Knut också. Absolut ska ni njuta av honom. Och visst känns det bra att veta att detta skede tar slut någongång. Samtidigt som jag inte vill att mina barn ska växa så fort. Haha. Kram
GillaGilla
Tack Danni! Jag kunde ha skrivit det där. Jag har alltid tänkt att jag vill ha 2-3 barn eller kanske till och med fler men oj vad fel jag hade. Just nu känner jag att jag inte klarar av två ens. Och känner att två blir riktigt bra. Är förvånad över hur jag själv reagerar i vissa situationer och jag kan inte skylla allt på tröttheten heller, men en stor del nog. Vi tog tag i sovandet och har nu i 4 nätter varit utan nattamningen. Ännu vaknar lillebror mycket och bökar på och har svårt att komma till ro men allt gick över förväntan och jag hoppas på bättre nätter snart… Kämpa på! Kram
GillaGilla
Tack! Herregud ja. Två barn blir nog bra, tack! Jättefint utan nattamning. :) Det torde ju bättra så småningom i alla fall. Minea började ju sova hela nätter först vid 2,5 år. Så ännu är det ett par år kvar om lilleman tänker följa samma mönster! Kram
GillaGilla
Du ska inte behöva skämmas för att du mår dåligt av sömnbristen! Sömnbrist är i längden ett allvarligt problem som kan leda till total mental kollaps. Jag känner människor som fått väldigt bra hjälp av sömnskola på sjukhus. Fast det kan ta emot att skicka sitt barn dit, är det absolut värt det om det känns som om orken är slut.
GillaGilla
Ja du har så rätt! Nu hoppas vi att det kommer att bättra med nattamning borta och bättre rutiner. Kör nu hemmadagar på raken för att få Leos rutiner bättre. Alla mår bättre av rutiner. :)
GillaGilla
Tror verkligen att det var ett bra beslut att ta bort nattamningen. Vår son sov otroligt dåligt där vid ettårsålder, vilket direkt blev bättre när vi slutade med amningen helt och hållet. Han sov sin första hela natt inom en vecka! Håller tummarna för att det också hjälper er!
GillaGilla
Ja! Det känns så skönt att ha tagit det beslutet nu :)
GillaGilla
Modigt och bra av dig att skriva det tycker jag, inget gnäll utan ett konstaterande att allt inte är rosenrött ibland. Hoppas ni har möjlighet till avlastning och du till ordentligt med sömn innan du kraschar! Heja heja!
GillaGilla
Tack! Nu ska vi nog se till att inte hamna såhär djupt i tröttheten igen.
GillaGilla
Härligt ärligt!
GillaGilla
Tack Silje!
GillaGilla
Jag tror alla med flera barn känner igen sig. Jag trodde aldrig att det kunde vara en så stor skillnad att ha två barn. Är det inte den ena så är det den andra som man skall passa. Men dagarna då det känns tungt, tänker jag alltid att belöningen kommer senare när dom har sällskap av varandra. Och syskonkärleken man redan kan skåda är härlig. En bra point att ta upp tycker jag är hur parförhållandet sätts på prov när man har mer än ett barn. Det blir inte mycket tid för varandra, men det ändrar väll snart. Styrkekramar!
GillaGilla
Precis! Är det inte den ena så är det den andra, har vi sagt här också ända sedan Leo föddes. Du har rätt med parförhållandet också. Väldigt viktigt att göra saker tillsammans. Tänk att det var en rolig stund vi fick igår kväll, Pekka och jag, när vi fixade bebismat till frysen tillsammans.
GillaGilla
Oj kämpa på o lycka till! Tröttheten är så tung o det är så svårt att be om hjälp, det känner jag igen. Modigt skrivet o många känner säkert igen sig, jag åtminstone. Hoppas du skriver fortsättning när det börjar lösa sig!
GillaGilla
Tack Linda! Du har rätt i att det är svårt att be om hjälp. Det sista man vill är att man ska vara en börda för andra människor. Folk som kanske är lika trötta och har fullt upp de med.
GillaGilla
Danni! Så jäkla tuff du är, du vet det? Jag hoppas att det känns lättare nu, ibland lättar det bara att konstatera hur det är på riktigt. Både i tal och skrift.
Känner igen så mycket, att inte få sova (jag rekommenderar sömnskola, skrev om det med storebror – finns på bloggen) och det dåliga samvetet över att ha dålig feelis då man äntligen fått barn.
Be om hjälp, allt vad du orkar, och håll ut!
GillaGilla
Tack Micaela! Din text och er väg till era barn ger mig så många tårar. Redan efter två nätter i rätt riktning känns allt bättre. Verkligen! Kram till dig. Hjärta!
GillaGilla
Jag känner så igen den här situationen och känslan från slutet av förra året (våra barn har samma åldersskillnad som era). Hos oss har det lättat och jag hoppas att det snart gör det hos er också. Tänkte också på det där du skrev om att eliminera alla onödiga ljud när man är trött för jag känner precis likadant och höll på att börja gråta av att läsa det. Är dock fortfarande väldigt känslig för alla ”onödiga” ljud. Kraft och ork till dig!
GillaGilla
Jamen ja! Ljuden! En riktigt stresshöjande faktor när man är trött. Minea har fått för sig att hon ska trumma med maracas på burkar och på så sätt ha ett helt trumset av olika ljud. Urk.
GillaGilla
Modigt inlägg och fint skrivet! Hoppas ni kan få hjälp. Redan ett litet andningshål mellan varven brukar kunna ge energi att orka vidare i trötthetsdimman. Mycket ork till dig!
GillaGilla
Tack! Ja flera pauser bara. Har länge också funderat på att jag borde ha någon speciell grej för mig själv en gång i veckan. Bara inte kommit på vad det kunde vara.
GillaGilla
Att klaga betyder inte att man är otacksam. Att klaga betyder heller inte att man skulle älska sina barn mindre. Att ha bart kan vara vansinnigt tungt, även om de är den finaste gåva man någonsin fått. Ibland behöver man klaga lite, för att sen igen orka lite till.
Kraft och kramar till dej!
GillaGilla
Tack för dina ord! Du har helt rätt! kram
GillaGilla
Jag sänder er jättejättemycket energi och styrka och en önskan om bättre nätter! Varje gång jag hör historier som dethär börjat jag gråta av medkänsla. Att vakna X gånger vareviga natt med X antal barn i X antal år kan bli ren tortyr som ingen borde behöva utsättas för!
Alla dehär symptomen som att vara TRÖTTARE än TRÖTT, att klara sämre av höga ljud, att ha försämrat korttidsminne, att vara yr och svimfärdig mest hela tiden och att helt enkelt inte orka som förut. Och så vidare. Och så vidare. Du (och många andra) vet säkert exakt vad jag talar om? This too shall past skrev du. Jag vill inte vara glädjedödaren, men vill ändå säga att det går inte alltid om. Ibland blir tillståndet kroniskt för föräldern och håller i sig i många år även efter att sömnmängden ökat och barnen endast vaknar ett par gånger om natten. Been there. Am there. Det är inte roligt. Önskar inte det tillståndet ens åt min värsta fiende. Så snälla du (och ni andra): prioritera sömn och låt inte det gå för långt!!! Stor kram Danni!
GillaGilla
Tack! Ibland undrar man faktiskt om man någonsin kommer att sova igen. Påriktigt! Viktigt att sköta om sig själv också under vägen. Sköt om dig! kram
GillaGilla
åh. Tröttheten. Den som stjäl livsglädjen. Känns oöverkomlig. Men efter dimman ska ju solen lysa sen. Vi kämpar vidare.
GillaGilla
Ja verkligen! kram
GillaGilla
Tack för detta inlägg! Jag uppskattar att du öppnar lite på dörren in till ert riktiga vardagsliv, gillar massor din blogg, men ofta känns den väldigt ytlig. Allt är så vitt o rent, barnen alltid glada på alla bilder. Därför känns det så jättefint att se att du vågar berätta om hur det påriktigt är.
Många kramar, när det var som värst i trötthetsdimman sade jag varje morgon åt mig själv att det här var en natt närmare slutet av denna dimma. För det kommer att vända! Håll ut! Och be om hjälp av nära o kära. Du är en jättefin mamma :)
GillaGilla
Tack! Ja men glädjen och det som vanligtvis syns i bloggen är minst lika sant, lika påriktigt som det här. Vill absolut lägga vikten vid det goda i livet. Det känns så bra att vi nu tagit ett steg i rätt riktning med sömnen :)
GillaGilla
Glad för att du orkar skriva och dela med dej att det svåra. Vet exakt vad du beskriver. Själv valde jag att sluta nattamma för några veckor sedan, och nu sover vi! Ibland kan jag nog lite undra varför jag höll på så länge. Tröttheten finns kvar, men ändå på ett annat sätt. Det lättar! Den intensiva småbarnstiden är en utmaning på många sätt – ett riktigt äventyr! Stor styrkekram!!
GillaGilla
Tack! Vi har också väntat på detta, att kunna sluta med nattamningen :) Äventyr minst sagt ja! kram
GillaGilla
Voi vännen så jag vet vad du talar om. Upplevde det själv och har nu lärt att be om hjälp.
Det tunga, dendär sömnen, ja brist på den. En trotsande 3-åring i fötterna. En hungrig liten en som totalvägrar bröstet. Ett hem man vill ha städigt.
Men faa-an då det enda man vill är SOVA!!
Kämpekramar i tunga tider och det är en fas och man får säga att man inte handlar den ensam! Be om hjälp, det gjorde jag och livet börjar se igen lite ljusare ut.
GillaGilla
Tack Marika! kramar
GillaGilla
Fint att du skriver av dig, Danni! Känner väldigt mycket igen mig, även om barnet bara är ett till antalet. Men sömbristen jag (vi) led av under hela hans första år (och ännu i perioder), oj gud vad mycket jobbiga känslor den framkallar…
Skickar många varma kramar och hoppas det vänder snart för er. Som en påminnelse ännu, även under grym trötthet är DU en fin mamma för dina barn och ännu finare för att du pratar om det som är jobbigt! Kram
GillaGilla
Tack snälla Anna! Någongång tar det slut ja. Och sommaren kommer med ljuset! kramar
GillaGilla
Stor puss!
GillaGilla
Hjärta!
GillaGilla
Jag känner igen mig i det där att man inte får klaga för att man har det så bra jämfört med många andra..men visst har man rätt att göra det när det känns svårt med barnen! Livet är inte rosenrött fast man har det man i långa tider längtat efter. Och det är utmanande att vara förälder! Kram!
GillaGilla
Tack för dina ord Annika! Du har helt rätt på alla punkter! kram
GillaGilla
Så fint att du vågar lätta på locket! Tröttheten som småbarnsförälder är inget att hissa i flaggstången även om barn är den finaste gåvan. Och ja, man vill ju klara sig själv och att fråga om hjälp kan kännas avlägset! Vår dotter sov första året mycket växlande. Likväl som någon annan skrev drömde man nu som då om ett litet syskon. Dock hade man glömt bort tröttheten som kommer på köpet under graviditeten. Hoppas ni får börja samla sömntimmar snart och att energin återvänder! Om inte annat boka in barnen hos mor/farföräldrar och sov själva ett dygn! Lycka till!
GillaGilla
Tack! Sant igen på alla punkter!
GillaGilla
Jag vet så bra vad du menar med att man inte borde få klaga när man har villat ha barn så länge. Vi hade 5 år av barnlöshet, två missfall och en i sista minuten abort. Nu är dottern 4 mån och även om hon är det bästa är jag så förbaskat trött. Jag blir lätt irriterad, glömsk och helt enkelt ”böbig” i huvudet. Det hjälper inte med tupplurar för mig eftersom då blir jag bara tröttare. Dessutom har jag börjar få grymma huvudvärkar. Jag sku bara villa EN natt få sova utan att bli störd. Är det så mycket begärt?
GillaGilla
Håller med! Tupplurer har aldrig heller fungerat för mig. Då först blir jag böbig och irriterad. Jag märkte att jag hade stora spänningar i kroppen de första månaderna med Leo och hade verkligen hårda huvudvärkar. Nu har jag inte haft dem på ett tag efter att jag blev medveten om att jag måste slappna av i kroppen. Hoppas det löser sig. Sömn är ju det allra allra viktigaste för att en människa ska fungera. Tar hon flaska alls? Då kan man med gott samvete ge en eller flera nattmatningar åt pappan (eller annan bra vuxen) en natt. Då först blir man ny människa!! Sköt om dig och er! kram
GillaGilla
Vi brukar ge en större sats ersättning till natten så hon sover 19-00 varefter hon vaknar varannan timme. Det som är bra att hon somnar bra om efter napprumba eller nattmatning. Jag somnar nog också bra om men vaknar lättare än gubben till lillisens ljud. Som tur har mannen 2 veckors semester from. imorgon så han får lov att ta morgontur några dagar 😃 Andra har också klarat av de här så nog ska vi också göra det!! Dessutom är det snart sommar 😜
GillaGilla
Jo ljuset och sommaren kommer att lätta en hel del! Glad semester till er :)
GillaGilla
En stor styrkekram till dej och hela er familj. Det är VERKLIGEN tungt att vara så trött att det inte går att förklara. Man liksom fattar ju knappt själv egentligen HUR trött man är, för man har liksom glömt hur det är att vara sig själv utan den tyngande tröttheten. Att köra bil undvek jag in i det sista, det var i bilen jag märkte det allra tydligast, rent fysiskt. Och samtidigt är man så ofattbart lycklig..men tröttheten och de symptom långvarig trötthet ger är frutansvärt för det tar liksom bort en del av förmågan att kunna njuta fullt ut..
Kämpa på och verkligen modigt att dela detta med oss läsare! <3 Det är en stor styrka att kunna visa sig "svag"..
Kram
GillaGilla
Tack! Ja. Också denna gång har det visat sig att jag var i en ordentlig trötthetssvacka förra veckan. De bara kommer ibland. Nu, en vecka senare känns det mycket bättre! kram
GillaGilla
Styrka och krafter till dig! Och må världens lättaste nattamningsavvänjning bli er. Att vara trött och chockad som förälder är helt normalt och helt tillåtet och helt förståeligt. Och det har aldrig att göra med kärleken till barnen eller ens med kärleken till föräldraskapet. Också den som längtat länge får vara trött. Stor kram!
GillaGilla
Tack Amanda! Den gångna veckan har varit bra. :) kram
GillaGilla