På rosa moln

Och eftersom jag tröttnade på att jag aldrig fann snygga påslakan i rätt storlek så bestämde jag mig för att sy ett påslakan till Mineas lilla täcke. Rosa moln tryckte jag dessutom på den ena sidan. Bra koncept det här. Nu vill jag sy ett till. Och ett till.

På golvet

Före kl. 19: Man kryper där längs golvet medan man hejar på barnet som så gärna skulle vilja komma framåt hon med. Frustrationen frustrationen.

Efter kl. 19: Man fortsätter med krypandet längs golvet för att nåla och mäta. Stundvis kan man i alla fall springa i väg till symaskinen och sy en länga.

Note to self: Beställ frissatid människa.

Varje gång

Varje gång jag köper nya kläder åt barnet i följande storlek står jag där och skrattar åt hur stora de är. Som de där byxorna hon har på sig idag. När jag kom hem med dem i början av sommaren visade jag upp dem för P och skrattade haha, kolla på de här då, dem kommer hon säkert att ha på sin 1-års dag. Jo, haha bara. Se på dem nu. Alldeles för korta på Minea drygt fem månader.

Ett första intryck

Vädret var ju så fint så vi tog oss en sedvanlig gungpaus.

Men till skillnad från igår då hon ännu satt vackert i gungan var hon idag en virvelvind. Hon är sannerligen ingen stillasittare. Allt ska upptäckas.

Och första intrycket av G1 X kameran då? Väldigt lik min G12a, tar dock klarare bilder eftersom min egen har ett och annat litet fel just nu, men är tyngre och har ett linsskydd som ska av och på.

Det där med linsskyddet känns i alla fall ännu lite jobbigt. Jag är van vid att ha Minea i famnen och manövrera kameran med den lediga handen. Men jag trodde heller aldrig att jag skulle fixa att köra min iPhone med en hand. Men vad gör man när man har en bebis? Jo, man lär sig att göra exakt allt med en hand. Så det här kirrar jag. Så pass kär är jag i den här nyare modellen i alla fall.