En fin dag

I går var det möhippedag och vilken fin möhippedag sen. Möhippan är i och för sig inte slut. Emmas äventyr fortsätter ännu i dag. Men för min del är det slut för denna gång. Väntar redan på bröllopet som går av stapeln om ett par månader.

Bildmässigt får ni bara några små från brunchen och poolpartyt. Resten av bilderna är det lite VIP-känsla över.

Och nu inser jag att de tre sista bilderna ser ut som Lottis och min bröllopsresa eller något. Men så var det alltså inte. Fullt ös var det. Nästan hela tiden.

Tripp trapp trull

I dag hade syster och småboysen en riktig utfärdsdag och till eftermiddagen landade de här hos oss. Och hålligång, det var det minsann.

Skulle den ena ha en bil i munnen skulle den andra såklart också ha det, skulle den ena riva ut ögat på den ena så skulle minsann den andra inte vara sämre.

Och här har vi dem. Minea med sina två kusinkillar. Alla är glada eller?

Vid sångstunden hade väl barnen lite olika stilar då. Den ena ville bara förstöra med att ligga  boken.

Den andra ville ha boken och musiken helt för sig själv. Nåja. De fick väl turvisas.

Och så hade de urkul när de kastade boll. De två äldre då. Den yngsta låg bara där på soffan och sov bort allt det roliga. Snart är också han med och yrar. Får se nu. Håh.

Bara lite ofräscht

Så här sitter vi och degar i soffan. Kanske lite ofräscht sådär efter en riktigt svettig promenad. Men Minni är väl fräsch i alla fall.

Och nu ringde syrran. Promenad om en stund med henne. Spännande tider alltså. SPÄNNANDE.

Promme

Jag har gjort det ett par kvällar nu. Tagit en riktigt ordentlig power walk (störande yttryck) efter att barnet lagt sig. Och påriktigt. Det känns så ofantligt bra att gå hårt och ha musiken så hårt spelandes i öronen att man inte hör något annat. Inte ens sina egna tankar.

Det suraste äpplet

Det var typ det suraste äpplet jag någonsin ätit men jag lät Minni smaka i alla fall. Och hon gillade. Hon tycks i och för sig gilla exakt det vi bjuder på. Typ en gång har hon grimaserat när en sked nått hennes mun. Då var maten för kall. Inte ens då var det fel på smaken. Vackert så.

Vintern räddad

Jag är så överdrivet lycklig över att vi bokat vår vintersemester till älskade Krabi. Har längtat så mycket sedan vi var där för tre år sedan. Dessutom älskar jag känslan av att ha en resa att se framemot. Nu kommer man att orka hela den gråa tiden för att sedan få en varm belöning. Can’t wait.

Och det är helt klart att min favorit Koh Poda ska få sig ett besök. (Bilden tagen på vår Krabiresa i december 2009.)

På andra sidan stan igen

Dagen spenderades på andra sidan stan i Sagoborgen. Och på basen av bilderna var dagens barn mycket mer stillsamma än vanligt eller så var kameran bara bättre än tidigare. Jag tror på alternativ två. Våra barn är aldrig stilla.