Månad: juni 2012

Jag är evigt tacksam för att vi har sällskap så gott som varje dag. För de dagar jag bara är på tumis med bebis är så ofantligt tråkiga. Visst behövs de ibland, men de dagar med sällskap är tusen gånger bättre.

Delad glädje är dubbel glädje.

Det blev en solig start på den här dagen. I jämförelse med gårdagens regn är detta blåsväder rena rama himmelriket. Eller vad säger ni? Himmlisch?

Så underlig man kan vara på natten. Som någon annan, någon man kan skratta gott åt när morgonen kommer. Men det är väl bara nattjaget.

Klockan är 2.55. Bebis har klarat sig sju timmar utan mat och har just gått från gnäll till skrik, jag sätter jag mig upp, zombiehänger över hennes säng och frågar nämen har du ont någonstans lilla vän, har du oont, mamma tar upp dig. Först med henne i famnen inser jag att hon bara är vrålhungrig. Och hon får mat.

Vissa nätter tar jag ett tag om Ps arm och förklarar lugnt att han nog måste lägga sig mitt i sängen för att inte falla. Så jag rycker och pratar på tills han lägger sig på mitten.

Och varje liten natt drömmer jag att jag ammar Minea. Och genast efter drömmen gråter hon och ska ha mat i verkligheten. Därmed kommer det varje natt underliga frågor från mig till henne, Vad är det nu då? Har du ont? Har du tappat nappen? Oj har du lagt dig på tvären? Behöver du rapa? Nu måste det väl vara den där första tanden i alla fall, så mycket som du dreglar. Fina idéer men de är alltid fel. Hon är bara hungrig. Varje gång.

Igen har Minea en ny klänning. Den fick hon av fröken Ina idag. Nu undrar jag förstås vad sjutton vi ska hitta på när vi plöjt igenom hela Newbie kollektionen och flickan inte längre är en Newbie. Vilket märke gillar man då?

Likt andra kändisbarn (hahaa) tycker Minni att giraffen Sophie är sjukt bra. Rolig att titta på, hålla i och lyssna på. Ah, och äta på förstås.