dannipaalosmaa.com
Kusinerna Busunge och Sömntuta i farten igen.
Busunges mamma börjar bli lite höggravid så jag rycker in och busar med Busungen. Gunga, flyga, sitta på axlarna, äta sockermassa. You name it, det får han göra med moster.
En höggravid moster får pausa med att skuffa Sömntutans vagn i medvind. Och när jag nu ser på den där bilden förstår jag att vi verkligen behöver en sådan till vagnen. Tittade på den men lät den stanna i butiken när vi var där sist. Why oh why?
Den lilla hjälpredan Melwin ryckte in när jag inte hade någon aning om vad jag höll på med. Han visste hur man gjorde. Tryckte ut någon figur och åt upp det hela. Varför skulle man vänta till lördag liksom?
Jag kan få så underliga ryck. Speciellt inför fester kommer de. Igår hittade jag mig plötsligt med en sekatör i högsta hugg och klippte ner de så gott som döda buskarna till marken. Idag gråter jag. Herregud människa, det ska bli fest här, då kan det inte se ut sådär. Men gjort är gjort.
Dagens ryck då? Just nu härjar jag i köket. Har just färgat sockermassa. Vet inte ännu vad jag ska hitta på med det hela. Herregud. Hela dagen kommer väl att gå åt till det där, även om jag har tusenfemhundrasextio andra saker att göra.
Hur spontan får man vara riktigt?
Måste återgå till det där och försöka klura ut hur man gör. Mojn.
Så där gick jag på en kort eftermiddagspromenad runt kvarteret. Den här gången hade jag med mig dagsposten. Det fanns ett paket till Minea där. Jag slet upp det på direkten och blev alldeles tårögd (inget nytt med det precis). Bröderna Lejonhjärta. Ah, tusen tack Jenny och Ina. Helt perfekt. Och det fina citatet från Mio min Mio, jättefint.
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev tusen gånger bättre. Jag trodde att jag skulle sitta inne hela våren och sommaren och amma lilla bebis. Men det visade sig att hon ju också sover. En bebis behöver sova, kan ni tänka er? Och när hon sover så kan man ju välja vad man vill göra. Just nu väljer jag att njuta. Men jag vågar nästan inte säga högt att jag just suttit som en padda i en stol på gården i tre timmar medan hon sovit. Så förskräckligt skönt.
Jag har hunnit läsa en tidning från pärm till pärm och så har jag ätit med en härlig utelunch. Ensam.
Under dagens första promenad, ja det tenderar bli ganska många nu när hon bara sover i vagnen under dagen, kan man ju till exempel gå via postlådan och läsa dagens tidning på vägen. Bara som ett exempel alltså.
Voi vitsi jag älskar när hemmet blir ett sommarhem. Ett hem där gränser suddas ut. Man springer in och ut med skor på. Dörrar står lite öppna. Man hittar gräs här och där. Det är allmänt lite ostädigt i köket eftersom man bara går in för att värma någon mat snabba ryck. Vi är inte där riktigt ännu, men snart.
Sommarfeelisen börjar verkligen infinna sig.
T A I K U R I 