dannipaalosmaa.com
Orkidén var inte den enda blomman jag fick i går. P kom hem med en matkasse i ena handen och en våreld i den andra. Vårdslöst sträckte han den till mig och sa:
”Den här kan du fast få”.
Jag bara: ”Tack, oj vad roligt, så kiva, du är så snä…”
Han: Den va kaupan päälle, inte skulle du annars ha fått någon blomma.
Jag: Tack!
Nåjo, ni vet väl alla hur det här kommer att gå. Men frågan är om ni sätter pengarna på att den här orkidén lever en vecka, en månad eller ett år. Längre än så är otänkbart när det gäller mig. För när det gäller blommor kan jag inte trolla.
Det där är omöjlighetsminen. Bara så att ni vet.
Den första arbetsdagen efter ett lov är kanske också den mest krävande. Om man klarat den kan det vara på sin plats att belöna sig själv. Lite avkopplande läsning på trappan går riktigt bra.
Jag smetar på mig solkräm. Det doftar resa, sol och sandstrand. Och jag tänker, om fem veckor är vi redan på vår bröllopsresa.
Redan den här sommarvärmen känns lite som bröllopsresa alltså.
Jag läser på fb att ni alla börjar morgonen med dunderfrukost. Jag tog den motsatta vägen idag. Jag gjorde en morgonpilates, kastade i mig vitaminerna och gick ut på en promenad i solen. Nu är jag full av energi och ska ta tag i det där bokläsandet en stund innan jag drar på påsklunch nummer femtioelva.
Vet inte riktigt vad som är upp med den där ena lilla tulpanen. Dens vänner ser ut att må riktigt prima. Kanske den bara är trött på påsken?
T A I K U R I 