Familjeporträttet

Vi glömde att fota ett snyggt ”familjeporträtt” under julen. Den enda tradition vi skulle börja med i år. Tur att vi bland julklapparna hittade en snygg väggkalender och att bilden för septembermånad symboliserar vårt leverne bättre än ett stelt porträtt*. Kolla bara.

 

 

*nog för att jag fortfarande vill ha ett sådant.

Trad.

Såklart julgröt och rim för den som får mandeln. Ska vi gissa en gång vem som fick mandeln?


Den urgamla nallens toner börjar vara lite, hmm, falska.


God julmat. Men det kan ni redan så ni får vår vintervita chokladkaka istället.


Julklappsöppningen är alltid lika viktig.


Julevangeliet på västnyländska. Jag tror inte att en västnylänning riktigt skulle ha godkänt mitt uttal.

 

Nya brädspel ska spelas.


Fotografering i julgransbollarna. Okej, nä det var en ny och lite lustig tradition.

Den finlandssvenska julklappen

Ņrets julklapp bland finlandssvenskarna är antagligen det pinfärska Morjens spelet. Jag hade önskat mig det och fick det. Och guu vilket roligt spel det är. Speciellt roligt är det ju förstås när släkten stundvis är representerad. Nu funderar jag på mitt namnbyte vid giftermålet. Vill ju inte bli finsk. Jag är finlandssvensk. Men kanske finlandssvenskheten inte är fast i namnet?

 

Ja e så kauhee stolt för att va finlandssvensk!

God jul!

Alltid lika spännande att vakna på julafton. Det finns liksom ett litet pirr där någonstans i magen. Nu säger jag GOD JUL till er genom några pepparkakor. För såklart tänkte jag på er redan då vi bakade pepparkakor. Ha det bra nu!