Den skrämmande framtiden

Minns ni detta?

Under höstens gång hade jag väldigt svårt att tänka på framtiden och blev mycket lätt stressad över den. Nu känner jag mig faktiskt ganska tillfreds med livet och mig själv. Bara ibland (inte alls lika ofta som tidigare) funderar jag på framtiden och vad den skall föra med sig. Det är riktigt skönt vill jag påstå. En oroare är jag fortfarande och det släpper jag tydligen inte taget om helt i första hand.

Lyckliga är vi i alla fall och det är ju huvudsaken.

Hur ser ni på framtiden och allt vad den för med sig?
 

Mitt drömyrke

Jag har alltid haft drömyrken. Inget av dem har någonsin handlat om att jobba som lärare. Då jag inte drömde om att äga alla Finlands hotell (what?) så drömde jag om att bli inredningarkitekt. Ibland harmar det mig helt lite att jag inte tänkte på långmatta och annat trams redan inför gymnasiet. Ett litet problem är kanske att jag inte hade klarat den långa matematiken och att jag inte kan rita. Mitt drömyrke kanske inte kommer till sin rätta i mitt hem, men jag är riktigt duktig på att förevisa andras hem i likhet med folket i T.i.l.a, Pientä pintaremonttia och Inno. Det räcker väl?

Ett litet smakprov på min förevisning på finska.

En äkta familj

Nu tycker jag nog att vi kan kalla oss en riktig familj. Igår tog vi det stora steget och köpte en gemensam bil. Och det är inte vilken bil som helst, utan en farmare. Vi tackar alltså skruttan för dessa år vi haft den och säger välkommen till vår nya Opel som ännu inte har ett smeknamn.

Här är en riktigt mörk bild på vår bil