Den sista dagen med Canons 650D och objektivet EF-S 18-135mm f/3.5-5.6 IS STM. Har ju också lånat ett litet pancake objektiv (EF 40mm f/2.8 STM). Har älskat den förstnämnda kombinationen. Det är inte i onödan det objektivet kallas mångsidigt. Om man har det klarar man sig med ett objektiv, säger de som vet. Och jag håller med. Om ni kollat min blogg på sistone så har ni sett främst bilder som är tagna just med den kombinationen. Så även idag.

En del har jag använt det lilla pancake objektivet. Och det är ju så urskönt att gå omkring med en kamera som väger lika mycket som en leksak när man blivit van vid det stora objektivet. Det jag ändå gillat mest med detta lilla objektiv är att f-värdet är fast på 2.8. Därmed får man alltid ett skarpt objekt och en blurrig bakgrund. Det tråkiga är att man måste stå rätt långt ifrån objektet för att få fokus.

Utöver att jag fått testa bra grejer från Canon har jag också i mitt eget tycke utvecklats mycket som fotograf under den senaste veckan tack vare deras fotokurs som jag deltog i förra veckan. Jag vet såklart inte hur mycket ni ser det på mina bilder. Men i huvudet händer det helt andra saker än tidigare. Inte bara klick, klick, klick, klick utan mera tanke, tanke, tanke, klick.

Efter detta kameratest och framför allt fotokursen vet jag lite bättre vad jag vill ha och vad jag inte behöver i kameraväg. Nu är det dags att fundera vidare på vilken kombination av kamerahus och objektiv som ska bli min.

Men anyway, nu kör vi dagens bildskörd. Sista gången med 650D.

Vi har haft somrigt gäng på besök.

Vi har varit ute hela dagen.

Vi har promenerat runt och fotograferat till exempel Alpos favorithus. Den här är till dig!

Och så har vi funderat på i vilket skede av blomningen maskrosorna ser ut såhär. Vah?

Vi har ätit utomhus.

Vi har tittat riktigt nära på nyckelpigan också.

Och sådär allmänt har vi varit supersomriga idag.

En fin eftermiddag hos fammi bakom oss. Inte en gång märkte man att Mineas dagssömn bestått av en femtonminuters nap i bilen. Total sömnvägran i värmen. Men hon körde på för fullt och alla blev sommarens barn när cyklarna plockades fram och den enormt sköna värmen anlände.

När jag såg fammis fina tulpaner kom jag plötsligt ihåg att jag glömde att plantera mina lökar i höstas. Nya tag i november.

Små och stora cyklar plockades fram ur förråden och rustades upp. Barnen stod på rad och väntade. Och Minea var rebellisk och solhattsvägrade. Den lilla tonåringen.

Ja, också de stora cyklarna plockades fram. Den här snyggingen blev utseendemässigt min favorit.

Jag körde lite och kände mig fri. Undrar varför jag inte cyklar oftare.

Den här platta och kruttorra grodan var ett av cykelutfärdens snyggaste fynd. Jag var alldeles begeistrad över den när jag promenerade med barnvagnen en stund tidigare. Fick också de andra övertalade om att det här var häftigt.

Minea åkte lite plastomoppe, men upplevde väl det lite för trist så hon satsade på lite famn, lite gårdsarbete och eget tultande istället. Och detaljen som gjorde denna dag extra somrig var nog hennes nya t-shirt. Hur pigg?

Och ett av de finaste ögonblicken var när Minea och kusinen spelade piano tillsammans. Och så den himmelska maten. Varför har jag inga bilder på den? Men ja, föreställ er himmelsk mat här och en solig kvällspromenad och vi har dagens fina stunder samlade.