Ni vet. Först var det Minea. Och nu var det vår tur. Nästan på pricken samtidigt igår på eftermiddagen insjuknade P och jag i spysjukan deluxe. Den som tycks föra alla med sig. En efter en. Som en räddande ängel kunde min mamma ställa upp, hämta Minea från dagis, plocka med sig en liten övernattningsväska som jag ställt ut på trappan här hemma, så fick Minea vara där med mommo och herr S. hela kvällen och natten. Idag fick hon skjuts till dagis.
Och det enda vi gjort idag (förutom att försöka överleva då) är att ha hämtat hem flickan från dagis, matat, läst och skött bassaker. På kvällen fick hon ännu leka med fina vänner utomhus (som då redan de också haft denna lyxiga sjukdom, djävulens påhitt).
Ja, jag kan inget annat än känna stor tacksamhet över att ha så fina människor i vår närhet. TACK!
T A I K U R I 