Imorgon är det ett magiskt datum i vår lilla familj. P firar sin födelsedag och samtidigt firar vi våra 6 gemensamma år. Då jag tänker tillbaka på den tiden tycker jag det är lite spännande att vi faktiskt blev tillsammans. Jag var bara ynka 17 år och var definitivt inte på jakt efter en kille. Men snart märkte jag att det var P, och bara P jag ville ha. Och nu sitter vi här i vårt gemensamma hem, förlovade sedan ett och ett halvt år tillbaka. Helt otroligt. Jag är så glad för att vi klarade hela den långa och inte alls alltid så lätta vasatiden. Distansförhållanden är definitivt inte alltid en dans på rosor. Det är väl spännande en tid, men snart märker man hur tråkigt det är att leva utan den man verkligen älskar. Idag är jag så glad över att få vara med den jag älskar mest. Min kära P. <3

   

Vi två.