Idag har Malin och jag provat ett fenomen som är nytt i Vasa, nämligen sushi. Varje onsdag framöver serveras det Sushi at Ritz från och med klockan 12. Då vi kom dit kl 19 var det helt tomt men sedan kom det några typer till. Så vi hade en lugn och mysig 1½ timme på stället. Vi provade alla fyra sorter som de hade att erbjuda och speciellt god var California Rollsen som också de hade den bästa konsistensen på riset. När vi väl anlände till gården efter en iskall promenad började det ösregna och mökkihöperön Danni tyckte det var varmt och skönt i stugan. Underbart att vara hemma. Jag skall nu dra en fleecefilt över öronen och njuta av att jag är alltför mätt i magen.
 

Helt ofattbart att det är min gradu jag har i mina händer. Även om den inte ännu är inbunden så är den nu totalt klar för presentation som sker nästa vecka. Imoron skall jag lämna in luntan åt min underbara opponent A. Jag torde samtidigt få en likadan lunta av henne för att opponeras. Efter presentationen skall antagligen små ändringar göras och sen skall den bindas in. Jag har dessutom idag bokat ett tillfälle för att skriva mognadsprov. Kan ni förstå att allt detta kommer att ske inom oktobermånad. Ofattbart. Och ändå är jag inte glad. Vad är det för fel på mig. Otacksamhet? Oförmåga att känna mig lycklig över småsaker? Ibland skulle det kännas så skönt om jag inte hade så stora ambitioner, då skulle man kanske inte bli så besviken över små grejs som inte i den stora världen har något värde.

Jag är fortfarande ledsen. Trots många bra saker idag så är jag fortfarande moloken. Jag tror knappast det beror på min dröm om BB-talo i natt. Då jag kom från universiteettet skulle jag lösa ut mina teaterbiljetter men stället hade förstås stängt så jag sket i biljetterna och gick till klädaffärerna i stället. Trodde antagligen att några klädesplagg skulle dämpa ångesten men jag kan bara konstatera att det inte hjälpte ett dyft. Nu är jag inte bara ledsen utan också mycket fattigare. Det positiva med saken är ju i alla fall att jag inte tröstäter eller super mig full för att dränka mina sorger. För det är nog som Aso i BB-talo säger (jo jag vet att jag ser för mycket på det): Tro inte att du kan dränka dina bekymmer i alkoholen. Bekymren kan simma. Så det så. Nu skall jag prova mina kläder lite och sen ska jag väl läsa på tent. Ikväll blir det lite skojigt onsdagsprogram också.

Jag drömde att jag var i BB-talo och var tvungen att äta någon äcklig sörja, typ skinka och potatis blandat i vatten. Jag tyckte att jag var jättesnabb men alla andra utom EsaA hade redan ätit upp före mig. Vissa fick dock äta pizza, fräckt. Då jag hade ätit upp frågade jag gråtigt vad som händer då man ätit sin första portion. ”Teori” blev svaret. Då började jag gråta ordentligt. Rå ringde förstås väckarklockan och jag var helt våt om kinderna då jag vaknade. Nu börjar jag så småningom bli gladare igen. Undrar vad jag har för problems?
 

Nino ha blivit utkastad från Big Brother huset för en dryg timme sedan. Pårige? Det händer nog underliga saker där i huset och det innebär ju att jag en såhär tråkig dag sitter fastklistrad vid 24/7.

Idag har jag lagat äkta veckoslutsmat åt mig själv. Det blev nämligen tortillas. Det var supergott men ganska trist att äta ensam. En del av charmen är ju att ta det lugnt och fylla dem i lugn och ro. Den delen skippar jag nog då jag är ensam. Jag försöker äta så snabbt som möjligt. Medan jag åt läste jag nyaste NU! Vääldigt intressant skvaller igen. Efter det var jag också in till stan och köpte en fin(?) huvudbonad till torsdagens hattfest. Nu skall jag försöka sluta leka veckoslut och återgå till vardagssysslorna. Jag borde aldrig ha beställt ett studieutdrdag för det förstörde min dag. Dåliga vitsord är inget som passar överambitiösa Danni. Nejnej!

Var nyss i butiken och där plockade jag lugnt bland grönsakerna då en flicka börjar yra, ligga på golvet och masa sig. Jag tycker det är obehagligt då ett barn skall lägga sig och typ slicka det klibbiga golvet. Nåja, mamman går därifrån och börjar plocka annat åt sig. Nu står jag precis brevid flickan som legat där i minst fem minuter och nu börjar hon kvinka. Gissa om inte diplombarnskötaren böjer sig ner mot den lilla flickan och säger att mamma väntar på dig, nu skall du skynda dig iväg. Mamman vinkar glatt då jag tittar åt hennes håll. Flican tittar på mig med stora ögon, ler, och tassar iväg mot mamman. Mission completed. Då jag glatt skuttar iväg vid kassorna står mamman där och blänger med en skötdigsjälv-blick. Tacktack!

Försök inte ligga ner platt i soffan och äta ett saftigt äpple. Det går garanterat dåligt. Speciellt om man heter Danni. Nu har jag äntligen repat mig, en halv timme efter storkningskatastrofen.
 

Hade i min nya telefon valt Hermes house band – Take me home, West Virginia som rington. Ja så börjar det då ringa mitt på ett tyst tåg. Där sitter jag och är snäll flicka och läser tentlitteratur.

*KLAPP KLAPP KLAPP KLAPP…  ARE YOU READY TO PARTEEEEEY*

Allt detta lite för högt för ett tyst tåg. Turligt nog fick jag snabbt upp telefonen från väskan och fnissade lite då jag svarade Heeheeeheeej till Syrkki. Jag som tyckte att ringsingnalen var så passlig i bilen och hemma. Men nu är den bytt, det finns många låtar jag har på telefonen som helt tydligt inte passar ett tyst tåg, en av de värsta är nog kanske ändå:

Markoolio – Ingen sommar utan reggae *Upp och hoppa, skaka rumpan*