Nu är jag absolut finito. Vi har kört upp, packat upp, putsat, fejat, tvättat fönster, varit i Minimani samt varit på en lång kvällspromenad. Eller lång och lång. Men då man haft nästan två månaders paus med powerwalkandet så känns en en timmes rask promenad riktigt ordentligt i benen. Men inte ont, utan riktigt skönt. En sådan känsla som man skall ha i benen, helst varje kväll!

Om en stund packar vi bilen till max och åker iväg mot Vasa. Det är lite spännande. Redan idag får jag besöka Kvarnen som jag senast befann mig i för över fyra månader sedan. Lite andra ärenden skall uträttas också. Så håll utkik. I’m back, i alla fall tills imorgon :)
 

…eller ja, nästan i alla fall.

Man blir så supertrött av att packa så nu ligger jag på soffan och kollar på Big Brother resten av kvällen. Stänger de mycket underligt packade väskorna först på morgonen. Bilden är ju dessutom förfärligt råddig, något som en petig Danni inte alls tycker om. Ångesten har dessutom kommit riktigt hårt idag. Ville aldrig släppa taget då jag kramade Anni idag. Jag vill bara stanna kvar här. Flere gånger har jag suttit i min moloken-ställning i en liten kura på golvet. Jag blir så då jag blir jätteledsen. Usch och fy. Men nu är det bara slutspurten kvar. Nånting jag måste påminna mig om en gång i timmen minst just nu. Nu skall jag återgå till min sköna ställning på soffan och vila ut. Imorgon blir det mycket bila och lite vila.
 

Då jag hör ordet packning blir jag galen och jag blev det också för en liten stund. För att lätta upp det hela kontaktade vi Familjen och stack till dem för några timmar. Där åt vi, gullade med V, åt lite till, sjöng sånger och åt lite igen. Efter detta blev vi uppringda av Syrkkis man som kollade om vi ville komma och äta lite hos dem också. Vi var ju med på noterna för vi hade ju inte ätit alls idag. Trots tajt tidtabell kurvade vi in via dem på lite äppelgott som verkligen var jättegott. Den dag jag befarade att skulle bli riktigt tråkig blev riktigt kul trots allt.

Alltså med tanke på allt detta program och alla underbara människor jag har här hemma kan ni väl förstå att jag kommer att sakna mitt liv här då jag åker till Vasa för slutspurten.
 

Igår blev jag alltså gudmor till lilla Viggo. Det var dessutom underbart för Viggo hade givit beskrivningar på varje gudförälder och om mig hade han sagt att pratar tills man får hicka. Och det är faktiskt sant, varje gång vi pratar och skrattar tillsammans så slutar det med att han får hicka. Sötnos. Festen gick jättebra och alla verkade nöjda. Sången vi sjöng var också omtyckt. Det var Kents Utan dina andetag. Den har supervacker text. Efteråt drog vi hem till familjen och njöt av gott sällskap där.

 

Idag har jag vaknat med en riktigt trist känsla. Det är nämligen dags att packa alla grejs idag för att imorgon kunna styra kosan mot Vasa igen. För några veckor sedan hade jag faktiskt en liten lust att flytta dit igen för att snabbt få påbörja slutspurten. Men nu känns det inte alls lika kul. Packandet är ändå värst, det har det alltid varit. Eftersom mina föräldrar är skilda har det  varannat veckoslut ända tills jag var nästan 18 år packats väskor för besök hos pappa. Man blir duktig på att packa men det är sällan roligt. Inte ens inför semesterresor har man lust. Just nu skulle jag helst sätta segel på hela hushållet och skicka iväg det med vinden till Vasa. Men eftersom det inte funkar så, så skall jag snart sätta igång med packandet. Så kanske vi hinner göra något annat idag också. Jag skall i alla fall hinna med en promenad om ett par timmar, skönt.
 

Igår firades alltså min födelsedag som egentligen infaller först på onsdagen. Nu fick jag ju några urgulliga gåvor som jag definitivt måste dela med mig av.

Helmut vill bli bjuden på middag så småningom och gav därför en supersnygg Salladsskål tillsammans med muminfamiljen skålen.

Smörgåstårta skall det bjudas på snart också. Jag får väl be Syrkki laga lite.

Utöver dessa fina gåvor fick jag även lite dineros. Dem tänker jag inte fotografera för vi vet ju alla hur 500 euros sedeln ser ut. Haha, skämt åsido. Nu skall jag kolla igenom mina gåvor och kanske öppna ett chokopaket bara för att smaka. Bara smaka!
 

Nästa onsdag fyller jag 23 år men redan idag firade vi min födelsedag med släkten. Det blev ett ljuvligt kalas med underbara gåvor och roligt sällskap. Den största nyheten var kanske att kusinvitamin klippt en supersnygg page. För övrigt blev det lite fotande och lite petande på gåvorna samt massor av göudis att äta.

Skulle så gärna ha velat få en snyggt detaljerad bild på min nya tunika, men icke sa Nicke. Så nu får ni några halvdåliga bilder på mig med en suddig tunika istället. Nu är jag riktigt trött av allt kalasande. Men jag vill påminna om att kalasandet inte är slut för den här helgen, nej imorgon fortsätter det med gudsonens fest. Nyt unta palloon. Nattis!
 

Tidigare ikväll hade vi besök av familjen A. De är så underbara hela högen.

Idag har vi också införskaffat Big Brother 24/7 så nu vet man vad man kommer att hålla på med framöver. Skall också försöka luska ut vilket lösen P valt, så att jag kan utnyttja det i Vasa då jag skall skriva gradu. Visst är det ju mer intressant att ha något att kolla/lyssna på medan man skriver. Och visst kommer det väl att lyckas bra? Jag brukar bli rätt inne i BB varje höst. Då det närmar sig juletider börjar det redan kännas som om jag är medlem i huset. Så nu skall vi ser hur det går i höst.

Direkt efter att båten kommit i land mötte jag upp min Nageltant (hon är ingen tant, men jag kallar henne så). Det var definitivt lika skönt som förra gången att hon fixade mina naglar och jag är minst lika nöjd som då. Det känns bara lite underligt då naglarna är kortare igen. Nu har jag också en droppformad diamant på ringfingersnaglarna. Förra gången var det ju en rund, pink sak. Det som gör det ännu mer njutningsamt att kolla på händerna är min nya klocka från Ur&Penn.